Snöbollseffekt på Brännpunkt

Hoppsan! Här vänder man ryggen till för några dagar på dataspelsmässa och så händer det massor i den svenska nätdebatten. Martin Uggla kritiserade på Brännpunkt i söndags Telia för deras medlöperi i Vitryssland (Netopia har tidigare berört det ämnet). Telia äger via ett turkiskt bolag en vitrysk teleoperatör och medan man i den svenska debatten talar vackert om yttrandefrihet och nätneutralitet så går man alltså den belarusiska överhetens ärenden och blockerar regimkritiska webbsidor. Telias ”externkommunikationschef” (säg det tio gånger snabbt!) Thomas Jönsson replikerar att de bara äger en liten del av bolaget, har begränsat inflytande och visst det bryr sig om demokratin. Frågan är bara vem som ska tro på det, Telia tjänar pengar på sitt ägande och har därmed förstås ansvar för verksamheten. Att den inkräktar på de värden man i andra sammanhang påstår sig värna är i sanning en ”pedagogisk uppgift”. Men ingen borde bli förvånad, det här är bara ett exempel i raden på hur Telia säger en sak och gör den motsatta (IP-telefoni? Fildelning? Digital konkurrens?). Man önskar att Telia hade en statlig ägare som kunde sätta stopp för eländet. Eller vänta, det har de ju…

Fredrik Sand på Stockholms handelskammare föreslår, också på Brännpunkt, att Näringsdepartementet borde ta över upphovsrättsfrågorna från Justitiedepartementet. Förutom det uppenbart knäppa i att näringspolitiken skulle hantera juridiken, så tycker jag inte att det är en så jätte-jätte-jättebra idé med tanke på vilken dålig förståelse för villkoren på digitala marknader som Näringsdepartementet har visat hittills. Det är förstås precis det som Sand och hans uppdragsgivare i telekomsektorn vill åt, men ett bättre förslag är att de erbjuder skälig ersättning för det innehåll de vill ha snarare än att försöka konfiskera det lagstiftningsvägen. Det kanske behöver sägas igen: ”förenklad upphovsrätt”, ”reformer” och ”ändrade skyddstider exempelvis” är skönskrivningar för ”devalvera värdet på digitalt innehåll”. Visst behövs reformer, men såna måste ta hänsyn till innehållsproducenterna, samhället och publiken – inte bara infrastrukturperspektivet.

Kul att Brännpunkt ger så mycket plats åt de digitala frågorna!

22

Kommentarer

  1. Det här var mer än vanligt förvirrat. Rapporter från FN och den brittiska regeringen. är uppenbarligen bara partsinlagor från den ondskefulla telekomindustrin som vill ”konfiskera digitalt material”. Fredrik Sand är minsann inte IT-expert på Handelskammaren utan endast en lakej för samma ondskefulla telekomindustri.

    Desperationen börjar lysa igenom ordentligt, Per.

    Vad gäller värdet på digitalt innehåll, förresten. Det går mycket riktigt mot noll, som en konsekvens av att distributionskostnaderna också går mot noll. Det handlar om enkla marknadsekonomiska lagar och allt hårdare repression, kontroll och övervakning kan endast ge de gamla affärsmodeller som dina uppdragsgivare klamrar sig fast vid ett kort stunds konstgjord andning.

    • ..Martin, jag behöver din hjälp att tolka den här texten, så mkt förstår jag att det handlar om nätneutraltet.
      theregister.co.uk/2011/06/09/netherlands_1st_european_country_to_adopt_net_neutrality/
      mvh

    • Per Strömbäck

      @Martin – ditt tankefel är att distributionen är den enda kostnaden. I verkligheten är det bara en liten del, produktion och marknadsföring är mycket större. Nej, jag tycker inte att FN:s och britternas rapporter är partsinlagor, men det är tydligt att de har haft ett snävt infrastrukturperspektiv på internet. Samma misstag som den svenska regeringen.

      • ”de har haft ett snävt infrastrukturperspektiv på internet. Samma misstag som den svenska regeringen.”

        Tidigare hade de ett snävt upphovsrättsindustriperspektiv. Då hördes det lite klagomål från er sida. För svenska folket tror jag faktiskt att fokuset på infrastruktur är mer givande.

      • ”I verkligheten är det bara en liten del, produktion och marknadsföring är mycket större.”

        Produktionskostnaderna sjunker också drastiskt. Vad gäller marknadsföring så är ju en av de vanligaste formerna av marknadsföring idag att erbjuda saker gratis och sedan sälja en premiumtjänst, prenumeration, annonser, etc. Just digitalt innehåll utgör ju ofta sådan marknadsföring. Man kan ge bort ett spel för att skaffa intäkter genom prenumeration, ge bort låta och sälja funktionen att komma med smakråd, osv.

        Detta handlar dock om affärsmodeller och det berör inte ISP:er över huvudtaget. Precis som inte Posten har något att göra med hur Netonet tjänar pengar (eller inte tjänar pengar) så har inte Telenor något att göra med hur dina uppdragsgivare tjänar pengar. De ska bara erbjuda en neutral förmedling av paket och respektera brevhemlighet och rätten till förtrolig kommunikation.

        • @Martin – produktionskostnaderna kan sjunka i vissa fall, men i många fall inte – arbetstimmar är dyra, vilket är tydligt inte minst för dataspel och långfilm. När det gäller gratis som marknadsföring kan det fungera i somliga fall, men i första hand i nischer där utbudet är litet. Som generell lösning är det klent, se t ex floden av spelappar. VIsst är det möjligt att ta betalt för mervärden, men det är en svaghet att det i praktiken inte går att ta betalt för själva innehållet. Det kommer att göra oss fattiga, i plånbok och själ.
          Teleoperatörer som posten har vi berört många gånger, jag tycker inte att liknelsen håller och även som idealscenario har det en massa brister. Internet är mer än så.

        • Scary Devil Monastery

          @Per

          ”Teleoperatörer som posten har vi berört många gånger, jag tycker inte att liknelsen håller och även som idealscenario har det en massa brister. Internet är mer än så.”

          Ja, följderna ur ett medborgarrättsligt perspektiv är långt mer omfattande på internet än hos posten om det inte finns en variant av strikt posthemlighet hos båda medierna.

          Posten hanterar inte idag ens tiondelen av ditt ”liv” jämfört med vad din bredbandsoperatör gör.

      • Scary Devil Monastery

        ”…det är tydligt att de har haft ett snävt infrastrukturperspektiv på internet.”

        Samma synssätt som FN en gång i tiden hade när de slog fast vilka rättigheter en människa i grunden har bara genom att vara människa.

        Det du kallar ”infrastruktursperspektiv” är det oomkullrunkeliga faktumet att om man inte följer FN’s rekommendation så har man gjort med yttrandefriheten det som Sovjet och DDR gjorde med den.

        Du kan nämligen fortfarande inte övervaka samtliga medborgare ”bara litet grann”.

  2. …”Kul att Brännpunkt ger så mycket plats åt de digitala frågorna!”
    Verkligen, och nu har äntligen ”alla ordförandes moder” Alfons Karabuda satt ner foten, han önskar stärka kreatörernas makt på bekostnad av den s.k. ”industrin”, det lovordar jag. Jag har tidigare skrivit, här på Netopia, om de ”närliggande rättigheterna” som nu vid teknikskiftet framstår som ett orättfärdigt privilegium. Alfons försök till dialog samt reformering av URL skall tas på största allvar.

  3. IDG toppar just nu med en artikel om hur Teleoperatörerna varit tvungna att släppa idén om tjänsteintäkter. Fantastiskt bra att deras roll renodlas som leverantörer av infrastruktur. Nu behöver vi bara lagar som reglerar nätneutralitet och verkligen säkerställer brevhemlighet och budbärarimmunitet. Lägg på det en reformerad upphovsrätt och sen ser framtiden verkligt ljus ut för kunskapssamhället!

    • Citat från artikeln:

      – Vi operatörer trodde att vi kunde göra allt. Nu tror vi att det mobila ekosystemet måste vara öppet, rättvist och belöna alla aktörer efter det värde de tillför, säger Olaf Swantee, vice vd på världens åttonde största teleoperatör, France Telecom-ägda Orange.

      Låter verkligen inte som att de har någon ondskefull plan att konfiskera digitalt innehåll. Det låter snarare som att de verkligen förstått att deras roll är just att leverera infrastruktur.

    • Per Strömbäck

      Här kan jag instämma lite med dig, Martin. Ett stort problem är teleoperatörernas dubbla hattar, de har ibland låtsats vara posten, samtidigt som de drivit egna tjänster. Jag tror som bekant inte att nätneutralitet är svaret men det kan underlätta om rollerna i marknaden blir tydligare.

      • ”Jag tror som bekant inte att nätneutralitet är svaret men det kan underlätta om rollerna i marknaden blir tydligare. ”

        Det är en oundviklig utveckling. Marknaden kommer inte att acceptera något annat. Jag skulle personligen aldrig acceptera en ISP eller operatör som blandade ihop dessa roller. Dessutom tror jag det blir oerhört svårt för ett företag att bli bra på att göra båda sakerna (leverera både tjänster och infrastruktur). De stora konvulsionerna just nu handlar om att teleoperatörerna fortfarande tror att de ska leverera tjänsten telefoni, men det kommer de inte heller att göra i framtiden. Det kommer att finnas andra som är mycket bättre på att leverera den tjänsten också. Lite lurigt för Telekombolagen just nu förstås eftersom tjänsten telefoni i dagsläget är deras stora kassako (därav ryggmärgsreflexen att blockera denna tjänst).

        Jag tycker dock det är helt fascinerande att du inte ser att om Teleoperatörernas roll bara och endast blir som Posten, så är det helt orimligt att tvinga dem att övervaka, censurera och blockera sina kunders trafik. Precis som att Posten inte kan förväntas sprätta upp allas paket och brev på jakt efter piratkopierade cd-skivor (eller för den delen knark eller något annat), så kan inte ISP:er och teleoperatörer heller förväntas göra det. Brevhemlighet, meddelarsskydd, budbärarimmunitet och rätten till privat kommunikation och frihet från censur är absolut grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter. Eller håller du verkligen inte med om detta? Betyder dessa saker ingenting för dig, Per?

        • @Martin – intressant analys, instämmer i det mesta. Jag tycker att du gör det enkelt för dig när du använder brevhemlighet och privat kommunikation på det sättet. Jag är lika angelägen som du att slå vakt om detta, men osynlighet är inte samma sak som integritet. Det har jag sagt från början.

        • Scary Devil Monastery

          @Per

          ”Jag tycker att du gör det enkelt för dig när du använder brevhemlighet och privat kommunikation på det sättet.”

          Ge oss ett enda exempel – bara ett enda – på där brevhemlighet och privat kommunikation inte är en och samma sak. Eller, för den delen, lika viktiga.

          Ofrånkomligen hamnar vi i ett av två fall: Där staten med hjälp av våldsmonopolet får inskrida för riktad övervakning (med beslut taget av åklagare baserat på skälig grund). Eller ett paradigm där grundförutsättningen är att det privata rummet inte får lov att existera så snart person A behagar kommunicera med person B.

          Gråzonen finns inte i verkligheten. Det blir obestridligt antingen eller.

          Martin gör det inte ”enkelt” för sig. Han påpekar helt enkelt den slutsats som vi efter 4000 år av ihärdiga försök att ändra på i den mänskliga historien fortfarande får köpa som en oomkullkastad praxis.

          Vi blir inte av med fildelningen, Per. Exemplarframställning kommer aldrig att upphöra så länge som enskilda personer har full domvärjo över sin egen dator. Distribution av sagda framställda exemplar kommer aldrig att hindras så länge internet existerar.

          Detta totalt oavsett vilka korkade förslag och lagar man behagar stifta. Då detta inte går att ändra på är det rätt viktigt att man i det läget bibehåller någon form av rättspraxis som överensstämmer mellan de olika kommunikationsmedium vi använder oss av – analoga såväl som digitala.

          Jo, jag kan lika väl som du inse att det skapar problem för etablerade modeller och för många branscher. Det är precis som när droskkuskarna hjälpte instifta att en ”bil” skulle skötas av tre personer i drift och aldrig framföras i mer än promenadtakt. Det håller inte.

  4. […] att man visst har ett ansvar som står i proportion till ägandets omfattning (precis som den ekonomiska vinst som företaget genererar och som man förmodligen inte vill avstå […]

  5. regeringen.se/sb/d/14186/a/170565
    ..inledning o avslutning;
    Det talade ordet gäller.
    Mr President,
    The Internet has expanded the reach of freedom of expression for hundreds of millions of people around the world. We wish to join the efforts to protect these advances, while also working to make access to the new technologies affordable and universal.
    We welcome all other states to associate themselves to this statement.
    Thank you.

    • Tack för länken, Kjell! Bildt vågar se gråskalor och motsättningar, det tycker jag han gör bra. Så här står det precis innan det du klippte:
      Yet, while adherence to human rights principles by businesses has become essential to ensure online freedom of expression, it cannot be a substitute for the responsibility of governments to uphold human rights and the rule of law in all Internet and telecommunication policy and regulation.

  6. Per, jag vädjar verkligen nu: snälla sluta mumla och bli lite konkret om hur du vill att det ska fungera?
    ”Anonymitet ska vara en möjlighet, men inte default” – hur menar du då? Vad innebär det rent konkret?
    ”Nätneutralitet är inte svaret” Svaret på vadå? Vad är frågan? Och vad är ditt svar?
    ”Teleoperatörer som posten har vi berört många gånger, jag tycker inte att liknelsen håller och även som idealscenario har det en massa brister. Internet är mer än så. ”
    Ja, internet är mycket mer än teleoperatörer. Men varför håller inte liknelsen? Du brukar klaga på att de blandar ihop sina tjänster med infrastrukturen, men nu ser vi ju mer och mer hur marknaden kräver (och att de själva inser) att de endast ska syssla med infrastruktur. Varför håller då inte liknelsen? Vad för brister har detta scenario? VILL du att de ska hålla på med tjänster också? Eller är du rädd för att du inte kan kräva mellanhandsansvar om de blir än mer infrastrukturinriktade?

Kommentera artikeln