Torsdagskrönikan: Säger en bild mer än tusen ord?

Vi har hört det en miljon gånger, hur en bild säger mer än tusen ord. Uppdelningen är binär, kanske till och med bipolär om det fanns en bokstavlig innebörd i ordet. Ändå är överskridandet konstant, konsten har hela fält där ord och bokstäver används som material bredvid annat material, piktogram, visuell poesi, intermedialitet, ikonotext – en uppsjö facktermer som på olika sätt problematiserar uppdelningen. Till slut undrar jag vad som är mest sant, att text och bild är olika eller att de är samma.

I det läget fastnar jag på sajten Seattle Band Map. Det är den sidan som toppar popularitetslistan på en samlingssida för så kallade infographics. Bilden ser ut som om man skulle rikta Google Earth utåt i stället för inåt, ett stjärnsystem där stjärnorna har prefixet rock-, ett myller av Seattles artister och deras relationer. Jag kan zooma in, läsa om Sufjan Stevens, notera rätt kackig grafik och fula typsnitt men framförallt kan jag zooma ut och se den svindlande bilden, printa ut den och använda den som tapet i sommarstugan, leka med den.

Sidan är en av hundratals (tusentals? Miljontals?) försök att visualisera det som inte gör sig i ren text. Jag tänker på Bibelns malande uppräkning av familjerelationer kontra de släktträd som målades ut med vattenfärg på dagis. För vår längtan efter överblick är internet inte bara frustrerande i sin myckenhet utan ibland oöverträffat i sina möjligheter. Genom interaktionen har professorn i internationell hälsa, Hans Rosling, kunnat utveckla sina karakteristiska grafer på Gapminder. En liten stunds lek och jag får reda på att Myanmar 2004 både hade väsentligt fler mord och högre procent kvinnor i åldern 20-39 än Sverige. Sen kan jag dra mina egna slutsatser. I Ryssland 2004 kunde nästan alla läsa, men bara 56% arbetade, i Burkina Faso hade istället nästan alla arbete men bara 23% var läskunniga. Sen kan jag, som sagt, dra mina egna slutsatser.

I Seattleband-fallet är det harmlöst – nördigt kanske, men svårt att opponera mot innehållsmässigt. När politik visualiseras blir det plötsligt knivigare, mina analysverktyg för objektiv fakta omfattar framförallt text, bildens eventuella propaganda är mindre greppbar. I Roslings grafiska system märker jag att jag gärna vill blanda ihop korrelation och kausalitet. Att något existerar samtidigt skulle antyda att det ena är en effekt av det andra. Trots att jag vet att Roslings grafer inte påstår det lurar bilden lätt mitt kritiska sinne, jag spekulerar i sambanden eftersom jag ser dem så tydligt framför mig.

När jag läste den mycket 70-talstypiska analysen av Jan Lööfs Mannen med det röda äpplet i antologin Bilden i barnboken (red. Lena Fridell, 1977) var det kittlade läsning. Det jag är bra på, att avkoda ideologi i språket, görs här istället i bilden och trots sin eventuella långsökthet (tjock gubbe i kritstrecksrandig kostym = kapitalismen) insåg jag ändå hur otränade ögon vi har i ett samhälle där textförståelse premieras (om ni inte tror mig, tänk er ett högskoleprov med bildförståelse som delmoment… ).

Sidan Good som bland annat använder infographics för att sprida kunskap om amerikansk politik och samhällsförändring gör en nyttig insats med sina roliga och ofta tankeväckande scheman över kunskap man inte visste att man letade efter. Men jag blir nästan lite glad när mina kritiska ögon hittar bilden av ”Evolving attitudes about interracial marriages” och hinner tänka att mitt i all öppenhet visualiseras fortfarande äktenskapet genom en rakryggad man, en timglasformad kvinna, en kostym och en vit klänning, en trappstegstårta och champagne. Jag kan tänka mig ett hbt-community, en tillfrisknande anorektiker och ett nykterhetsförbund ha åsikter om normerna i den bilden. Och kan i alla fall för stunden slappna av i vetskapen om att mina ideologiska glasögons slipning inte bara täcker tusen ord utan också ibland en enda bild.

0

Kommentarer

Kommentera artikeln