Close but no cigar: Bildt om mänskliga rättigheter på nätet i Genève

Carl Bildt är en av de svenska politiker som ägnat sig mest åt digitala frågor. Man kan säga att hans anda dominerar den svenska IT-politiken ända sedan det där berömda mailet till Clinton. Entusiastiskt, nyfiket och gärna med en avatar i Second Life. I sämsta fall tröskar IT-politiken på i de infrastrukturhjulspår som plöjdes upp för femton-tjugo år sen, men när Bildt själv numera uttalar sig så handlar det oftare om gråskalor och krockar mellan principer. Netopia har ofta haft anledning att kommentera hans uttalanden, som t ex ang Internets roll i den arabiska våren. Oftast hittar han en bra balans, även om jag tycker att han är lite väl hoppfull när det gäller digitala mediers ödesbestämda strävan mot demokrati och frihet (här borde han läsa Morozov). Häromdagen höll Bildt tal inför FN:s råd för mänskliga rättigheter (tack Kjell för länken!), apropå den FN-rapport om yttrandefrihet på nätet som nyligen presenterades. Han understryker förstås vikten av att hålla internet fritt och öppet, inte minst gentemot regimer som försöker begränsa oliktänkandes möjligheter att uttrycka sig. Rätten att uttrycka sig anonymt bör skyddas. Allt detta är utmärkt och lätt att instämma i. Men när han säger att man bör följa en enkel princip – att samma rättigheter som gäller offline bör gälla online – ekar Larry Lessigs ord från stockholmsbesöket hösten -09 i mitt huvud ”samma syfte kan under andra omständigheter kräva radikalt annorlunda metoder”. För visst är de exempel Bildt ger – mötesfrihet, yttrandefrihet och rätten att söka information – fundamentala i en demokrati. Men metoderna att skydda dem kan vara radikalt annorlunda online. Anonymitet bör vara en möjlighet snarare än default, annars blir konsekvensen risker för andras integritet (på detta finns många exempel i svensk närtid: Bjästa, Arboga-bilderna, Flashback-självmordet). So far so good, mr Bildt, men det där dags för nästa level. Om internet är en lika stor omvälvning som tryckpressen, måste påverka hur våra mänskliga rättigheter tar sig uttryck. Tryckpressen gav upphov till en egen grundlag, vad är motsvarighet för internet?

3

Kommentarer

  1. ”Anonymitet bör vara en möjlighet snarare än default, annars blir konsekvensen risker för andras integritet (på detta finns många exempel i svensk närtid: Bjästa, Arboga-bilderna, Flashback-självmordet).”

    Errmm. I Bjästa pågick mobbingen och ryktesspridningen öppet och under folks rätta namn både på Facebook, bloggar och AFK. Arboga-fallet handlade om att någon i rättsväsendet missade att sekretessbelägga obduktionsbilderna, varpå de blev offentliga även på internet. I Flashback-fallet fanns det visserligen ett antal anonyma som uppmuntrade killen till att ta sitt liv, men inget tyder på att han inte genomfört det hursomhelst. Och om det som i ditt förslag fanns en ”möjlighet” att vara anonym, tror du inte flashback-folket valt den ändå?

    Du kör med någon riktig risig guilt by association, vad har möjligheten att yttra sig anonymt med något att dessa fall att göra?

    Och igen, rent konkret, hur menar du att anonymitet ska vara en möjlighet, inte default? Ska man kunna slå på anonymitets-inställningar i sin browser, men annars alltid vara synlig för ”rättighetsinnehavare” och dylikt?

  2. Det har pågått stark lobbying under en tid för vad man brukar kalla ”pseudoanonymitet”. Idén är att medborgare ska kunna vara anonynima inför varandra, men att staten alltid ska veta vem som döljer sig bakom ett alias och att all kommunikation ska vara helt spårbar.

    Problemet är förstås att denna typ av pseudoanonymitet skulle vara till föga hjälp för demokratikämpar i mellanöstern. Per tycker att anonymitet är viktig för att skydda oliktänkandes möjligheter att uttrycka sig utan att riskera repressalier. Samtidigt tycker han att anonymiteten ska kunna brytas så fort det handlar om att en privatperson olovligen delar med sig av kultur till en annan privatperson.

    När det handlar om att förhindra att demokratikämpar mördas då ska anonymitet råda. När det handar om att sätta dit människor för fildelning då ska anonymiteten upphävas.

    Per, det vore otroligt intressant om du kunde förklara hur detta ska lösas rent tekniskt. Hur ska vi se till att människors identiteter på nätet förblir okända för Muammar Gaddafi och Bashar al-Assad, samtidigt som de blir fritt tillgängliga för upphovsrättsindustrin?

    För 58:e gången ställer jag således frågan: ”Vad är det, rent konkret, för lösning som du efterfrågar, Per?”

  3. Noterar också att Per har släppt retoriken ”Samma lagar ska gälla på Internet som i samhället i övrigt” och nu istället har börjat med ”Speciallagar måste gälla på Internet”. Anonymitet, mötesfrihet, yttrandefrihet och rätten att söka information är bra saker i den verkliga världen, men i låtsasvärlden Internet är de mest besvärliga för den som vill upprätthålla en föråldrad affärsmodell.

Kommentera kommentaren