Diffus nätneutralitet

Idag skriver Waldemar Ingdahl Netopias torsdagskrönika på temat nätneutralitet. Jag gör inga anspråk på att ha mer kunskap om det begreppet än Ingdahl, men det är slående hur olika ordet används av olika personer – ofta som slagträ! Nätneutralitet kan beskrivas som principen att alla datapaket i internettrafiken ska vara lika mycket värda och ha samma prioritet. Det är en helig princip för nätkramare, men det är också en hägring eftersom tekniken, samhället och användarna kräver ständiga kompromisser (som Ingdahl beskriver). Begreppet är också förrädiskt eftersom ”neutralt” för tanken till ”oberoende”, men i verkligheten är internet föremål för både ideologi och maktkamp. Någon oberoende position existerar inte. I juridisk mening är nätneutralitet ett begrepp från den amerikanska telekomlagstiftningen, ett sätt att hantera konkurrensen i ledningarna. Genom att all trafik prioriteras lika garanteras konkurrensneutralitet, är tanken. I Sverige och Europa har lagstiftaren valt den motsatta vägen, teleoperatören är skyldig att upplåta bandbredd till andra aktörer i sina ledningar hela vägen fram till jacket. Samma syfte, samma resultat men olika politiska metoder och ett välkänt mönster i skillnaderna mellan europeisk och amerikansk lagstiftning. Ytterligare ett exempel på att det neutrala är ideologiskt, alltså. Regleringen blir givetvis alltmer komplex i takt med att kabel-TV-bolag, elleverantörer och andra som inte traditionellt omfattas av telekomregelverket leverar internetaccess. För att citera en fras: nätneutralitet är en vacker tanke, men det fungerar inte i praktiken.

0

Kommentarer

Kommentera artikeln