FN och yttrandefriheten: elefanten i rummet

Netopia har tidigare kommenterat FN:s rapport om mänskliga rättigheter på internet och kritiserat den för att ta ett snävt perspektiv på frågan, i princip begränsat till yttrandefrihet och infrastruktur. Chris Castle på alltid läsvärda bloggen Music Tech Policy tar upp den handsken och dissekerar Frank La Rues rapport med imponerande precision. Läs t ex det här citatet:

He goes on: “[I]ntermediary liability is imposed through privacy and data protection laws. For example, a court in Italy convicted three Google executives for violating the Italian data protection code after a video depicting cruelty to a disabled teenager was posted by a user on the Google video service. Even though the video was taken down within hours of notification by Italian law enforcers, the judge found the Google executives guilty.”

It has never been the law that once a criminal is caught, there is no punishment if the criminal promises to never to do it again.  Except at the Human Rights Council, apparently.  Mr. Gaddafi will be so pleased.

Castle påpekar att La Rue nöjt sig med att ta hänsyn till artikel 19 (yttrande- och informationsfrihet) i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och blundat för t ex artikel 27 (upphovsrätt). Jag ställde just den frågan till en panel på Internetdagarna 2009 och Nicklas Lundblad (då på Stockholms Handelskammare, nu på Google och säkerligen en viktig källa till La Rue) svarade att artikel 19 ger instruktioner om hur artikel 27 bör skrivas om. Den slarviga inställningen genomsyrar infrastrukturaktörernas retorik som La Rue gjort till sin. Men man ska inte dagtinga med de mänskliga rättigheterna, de är absoluta.

Läs Chris Castle. Det enda jag inte instämmer i är spekulationen att rapporten presenterades med hänsyn till tajmingen av diverse utspel från infrastrukturlägret. Men jag kanske bara är naiv?

Jag vill också passa på att önska Netopias läsare en glad midsommar! Låt inte de digitala samhällsfrågorna distrahera er från blomsterkransar och lövade skrindor.

19

Kommentarer

  1. @Per: Men vadå, angående google-fallet i citatet: tycker både du och Castle att man som tjänsteleverantör ska straffas ifall en användare lägger upp ”oönskat” material, även om man rensar bort det när någon anmäler det?
    Då blir det ju fullständigt omöjligt att driva en tjänst med användargenererat material.

    Iofs, det är väl drömmen för kabel tv-internets förkämpar.

    • Men Wotan, att tillåta Google att komma undan med något sådant vore ju som att tillåta Gaddafi att komma undan med att mörda tusentals civila, det förstår du väl? :-)

      • Jo sant, det är ju så klart en rimlig liknelse!

      • Kul att Per tycker det är ”imponerande precision” dessutom.

        Men indirekt avslöjar Per fler och fler av sina ställningstaganden om hur han vill att internet ska fungera, i o m att han ”instämmer i allt” som Castle skriver. Alltså, fildelning är stöld, mellanhänder ska (utan domstolsbeslut) tvingas blockera access till upphovsrättskyddat material , fildelare ska kunna stängas av från internet (Castle är inget fan av att ”ge vapen till folk som inte kan hantera dem”), och tjänsteleverantörer ska straffas om användare nyttjar tjänsten olagligt (oavsett om man ingriper direkt man får vetskap eller inte).

        Faktiskt värre än jag trodde.

        • Mellanhänders ansvar bör vara att ta bort material när någon påpekar det, samt att hålla en fungerande process för den typen av påpekanden. Johan Axhamn har beskrivit hur en sån ordning kan fungera i sin rapport i höstas. Ang Google-fallet så är det snarare att jämföra med TPB, om något är brottsligt kan inte eventuella önskade framtida lagändringar ge absolution. Fildelning (olovlig) är inte ”stöld”, men det är likväl olagligt och bör så vara. mellanhänder ska blockera eller ta bort material som innebär intrång enligt rättssäker och effektiv process (se Axhamn), avstängning kan vara ett alternativ men det vore bättre att hitta nya tekniska lösningar som hindrar intrång och möjliggör betalningar. Tyvärr är infrastruktursidan mer intresserad av att pressa ner värdet på innehållet än att bidra till såna lösningar och innehållssidan har inte tillgång till systemen från ”insidan”. Återstår rättssystemet, med allt vad det innebär av trubbiga åtgärder. Som Martin brukar säga: ”hur många gånger har jag sagt det här nu?”

        • Axhamns rapport har ju bl a Scary och många andra jämnat med marken, så att du fortsätter hänvisa till den utan att utveckla hur något i den skulle fungera i praktiken är ju bara tröttsamt.

          Det stora problemet när det gäller innehållstjänster, anser jag, är inte att innehållssidan inte har tillgång till systemen från ”insidan” (what?) utan att de inte är intresserade av att dela med sig av sitt material till tjänstetillverkare sån utsträckning att det blir intressant för konsumenterna. Musikbranschen undantaget numera, i o m Spotify och liknande.

          Men förtydliga gärna Google-fallet. Så som jag läser citatet så är det en användare som lagt upp en olämplig video på googles videotjänst (Youtube eller google video?). Denna har blivit anmäld och google har tagit bort den, men fälls ändå för att den publicerades överhuvudtaget?
          Vad missar jag här? Varför är det jämförbart med TPB? Hur ska man kunna driva en tjänst med användargenerat material om man bryter lagen direkt en användare postar ett klipp?

        • ”Mellanhänders ansvar bör vara att ta bort material när någon påpekar det, samt att hålla en fungerande process för den typen av påpekanden.”

          Ta bort? Ehmm… Förklara gärna hur du menar med ”ta bort”? Hur man än vänder och vrider på det hamnar man helt ofrånkomligen i övervakning och censur, allt annat är tekniskt omöjligt. Lite som att säga att ”Posten borde ta bort material när någon påpekar det.”

          Om något ska tas bort måste det tas bort vid källan. Om någon publicerar något olovligt så är de de som ska ställas till svars, inte budbäraren!

  2. Per, det finns inget ”absolut”, allting flyter (Herakleitos)
    Trevlig missis :)

    • Scary Devil Monastery

      Heracleitos princip fungerar förvisso på internet, men personligen skulle jag mer rekommendera Dawkins.”Internet” och de verktyg som gemene användare brukar för att hantera detta medium lyder den blodiga evolutionens princip. I dag kan vem som helst som brukar en VPN (Virtual Private Network) dra fram internet-världens version av en F-117 Stealth Fighter. Regeringar och myndigheter står sig slätt mot den samlade massan av energiska nätanarkister (se Wikileaks vars nuvarande par tusen mirrors fortfarande står sig mot den samlade attacken USAförmått ange). I dagsläget tillhör internet nätmedborgarna. Inte någon regering.

      Där, om något, har du ett absolut, Kjell. Vox Populi, Vox Dei. Ett gott citat för framtiden 8)

      • ..scary, absolut, grrrr,
        Per försöker också ”gå ner i samma flod” hela tiden, och förmår inte se att den är annorlunda (herakleitos)
        ..hur gör man smiles med solbrillor?
        Pax Populi

      • @Scary – vilket väcker frågan om hur demokrati ska råda på internet. Öppen fråga, jag har skivit om det här en gång: http://www.netopia.se/2010/03/18/tre-vagar-till-demokrati-i-online-varldar/

        • Scary Devil Monastery

          Det är ingen fråga, Per. Ens hypotetiskt.

          Vill någon på internet delge sig av data så gör han/hon detta.

          Det enda valet lagstiftningen kan ge är valet mellan om standarden på internet kommer att vara oigenomträngliga dynamiska darknets eller ej.

          Sker det förra alternativet kan vi konstatera att alla med teknisk kompetens kommer att kunna navigera på internet alls medans för Svensson den ”reguljära” infrastrukturen blir allt mer krakelerad och svårhanterlig.

    • @Kjell – mitt favoritcitat från Herakleitos är annars ”man kan inte stiga ned i samma flod två gånger”. Kanske syftar han på informationsfloden?

  3. ”Men man ska inte dagtinga med de mänskliga rättigheterna, de är abspluta.”

    Artikel 3: Envar har rätt till liv , frihet och personlig säkerhet.

    Så när upphovsrättslobbyn inser att massövervakning och censur inte funkar och vill bestraffa privatpersoner spm delar kuötur med varandra utan vinstinyresse med dödsstraff, då väger artikel 27 lika tugnt som artikel 3 enlogt dig?

    • Hmm… Ursäkta den övningen i hur många skrivfel man kan få in i ett kort inlägg. :-)

      • Hehe – apropå halsbrytande glidningar. När har jag föreslagit censur? Eller för den delen dödsstraff?

        • Antingen är något absolut eller så är det relativt. Om artikel 27s värde är absolut ska den tåla att ställas mot exempelvis artikel 3 och väga lika tugnt.

          Censur förespråkar du ofta, bland annat när du talar dig varm för att infrastrukturaktörer ska tvingas blockera det som läggs upp på en statlig blockeringslista. Det är motsvarigheten till att ge pPresstjänst en lista på tidningar som de inte får distribuera. Det är censur.

  4. .. ”kulturskaparna”(twitter.com/#!/Kulturskaparna), nu är det blå mössa på, industrins tur att hävda upph.rätten, på bekostnad av vadå?, givetvis upphovsmannen, eller är det på kundernas bekostnad?
    Tidigare var det röd mössa på, Alfons Karabuda som önskade skärpa sin rätt, på bekostnad av ”industrin”.
    Allt detta ryms under samma tak, man använder upph.rätten som ett vapen mot tredje man, dvs konsumenten, snälla Alfons, utveckla din Sv.D artikel,
    i grund och botten kommer det att handla om trovärdigheten inför konsumenterna.

Kommentera artikeln