Digitalt säljer mest (och gammal är äldst i väst)

Försäljningen av digital musik har nu gått om den fysiska, enligt ett pressmeddelande från IFPI i fredags. Förklaringen stavas givetvis Spotify och statistiken visar på en 90%-ökning jämfört med föregående år. Man kan förstås diskutera om streamingtjänster verkligen är försäljning, det är ju snarare ett abonnemang med tillgång till ett stort musikbibliotek men det handlar ändå om intäkter från inspelad musik. Mycket glädjande, men märkligt nog sjunker de sammanlagda intäkterna trots detta med 6% och ännu märkligare när försäljningen av fysiska skivor (album och singlar) bara sjunker med 33%. Nästan en fördubbling av de digitala intäkterna räcker alltså inte till för att
kompensera en tredjedels bortfall i den fysiska försäljningen. Så mycket lägre är priset på den digitala inspelningen, eller så mycket högre är det upplevda värdet av den fysiska skivan (för de som fortfarande köper). Hur stor andel av svenskarna måste ha Spotify-premium för att intäkterna ska motsvara cd-försäljningens glansdagar på nittiotalet? Alla?

Nyss avslutade Way Out West bjöd på två av rockhistoriens ikoner – Prince och Thåström. De senaste decennierna har ingen av dem direkt gjort sig känd som publikfriare, den förre har gjort konstiga instrumentalalbum, den senare eh… konstiga industrirockalbum. Men i Göteborg levererade båda herrarna riktiga hitparader, Die Mauer på Azalea-scenen avlöstes av Purple Rain på Flamingo. Vad hände där? Aftonbladets Oisín Cantwell lanserar teorin att de inte längre säljer några skivor och måste förtjäna sitt levebröd den hårda live-vägen. Då krävs publikflörtar av det här slaget. Möjligen en konstnärlig förlust, men publiken blir desto gladare. Eller så gör man som AC/DC som vägrar ge ut sin musik digitalt, men ändå gör de mest lönsamma turnéerna i världen. De har å andra sidan aldrig tvekat att ge publiken att ge vad de vill ha. Vem sa att turnélivet är en highway to hell?

24

Kommentarer

  1. Hehe, är det en naturlag att intäkterna för inspelad musik aldrig får sjunka? ”Glansdagarna” på 90-talet var för skivbolagen, nu är förutsättningar otroligt mycket trevligare för den genomsnittlige musiklyssnaren. Get over it.

    Och btw, när det gäller Thåström verkar du bara gissa hejvilt. Mer än hälften av låtarna han lirade på WoW var från hans senare album (som, tvärtemot vad du skriver, är väldigt o-konstiga. Snarare väldigt raka och lättlyssnade rockplattor, för att vara mannen i fråga. Det näst senaste har för övrigt inte ett spår av industri utan är i stort sett akustisk rakt igenom). Resten av låtarna väl valda, ganska obskyra stycken från hela hans karriär (plus en cover på Garbochock), förutom Die Mauer då förstås. Publikfrieri är inte hans grej.
    Mvh / ett stort Thåström-fan.

    • Per Strömbäck

      Haha, Wotan – touché. Jag följde Thåström noga fram till slutet på nittiotalet, sen tappade vi kontakten lite. Nu såg jag av olika skäl bara slutet på hans konsert på WoW och litade lite för mycket på vad andra skrivit. Men där fick jag! Tur att Netopia är välsignat med så uppmärksamma läsare. Vad gäller intäkterna så får de visst gå ner, jag är mer intresserad av hur vi värderar det fysiska gentemot det digitala.

      • Då borde du göra ett återbesök! Han 90-tal var rätt snårigt, men sen han började sjunga på svenska igen så har han gått från klarhet till klarhet IMO.

        Men, visst borde du kunna hålla med om att ”glansdagarna” du pratar om rör skivbolagen, och inte publiken?

      • Scary Devil Monastery

        ”…Vad gäller intäkterna så får de visst gå ner, jag är mer intresserad av hur vi värderar det fysiska gentemot det digitala. ”

        Tillgång och efterfrågan, Per. Om en Volvo kostade fem miljoner i utvecklingskostnad men bara fem kronor att tillverka och tillverkningen kunde skötas med en knapptryckning så hade lillen gett en nybil i present åt sin pappa på fars dag för innehållet i sin spargris.

        Man betalar det man känner för att betala. Är det enklaste utvägen att köpa flaskvatten för tjugo kronor så gör man det framför att hitta en lämplig kran att dricka ur. Värderingen av digitalt gentemot fysiskt skiljer sig enbart genom att exemplarvärdet för information närmar sig noll.

        Något som inte är nytt. Vill man ha pengar av folk så gör man det enklast genom att erbjuda en tjänst som folk vill ha men inte ids med att utföra själva. Exempelvis indexering av musik i spotify.

  2. ”Man kan förstås diskutera om streamingtjänster verkligen är försäljning, det är ju snarare ett abonnemang med tillgång till ett stort musikbibliotek …”

    Man kan ju förstås diskutera om skivförsäljning verkligen är försäljning, det är ju snarare ett abonnemang med tillgång till ett litet musikbibliotek.

    • Per Strömbäck

      Men det handlar ju om en vara som byter ägare? Itunes är mer tydligt försäljning, jag tycker nog Spotify påminner mer om att ha kabel-TV eller nåt. Men det kan man förvisso kalla tjänsteförsäljning.

      • Mnja, hur var det nu med äganderätt vs upphovsrätt? Du Per brukar ju vidhålla att man trots att säljaren kan stipulera att köparen inte får göra vad man vill med varan (t ex sin PS3). Håller med A att det egentligen inte är någon större skillnad. Båda är liksom ”här får du rätten att lyssna”, men man blir ju på intet sätt ägare av innehållet mer än av den fysiska bäraren (plastbit, mp3-fil eller streamingtillgång).

      • Scary Devil Monastery

        ”Men det handlar ju om en vara som byter ägare?”

        Du menar en skiva av plast och silverfolie? För som copyright-industrin har varit mycket tydliga med så är det aldrig ”innehållet” du köper, utan en licens.

        Vi kan lika gärna vända på frågan och undra vad det är som skiljer skivförsäljning av media från ett synnerligen ohederligt lend-lease-avtal.

        Försäljning är det inte. Kan jag köpa något så äger jag det sedermera.

        Därmed är inte heller iTunes ett exempel på försäljning. Både spotify och iTunes hör hemma under kategorin tjänster.

  3. Exemplarframställning är död som affärsmodell. Kanske börjar den poletten falla ner hos Per. Vem vet, sen kommer kanske kommer kanske insikten att kopiering utan vinstintresse mellan privatpersoner borde tillåtas, inte minst med tanke på att forskningen visar ett positivt samband mellan det och möjligheterna att tjäna pengar på kultur.

    • Per Strömbäck

      Good point, Martin. Exemplarframställningen är nog inte död, men den är definitivt på reträtt. Jag tycker det är olyckligt att de digitala formaten fortfarande präglas av arvet från exemplarframställningen (releasedagar, omslagsbilder, album/långfilm etc), det digitala löftet är mycket större än så. Men i det perspektivet är ju Spotify ett steg i rätt riktning.

      • Jag håller absolut med att Spotify är ett steg i rätt riktning, jag är själv premium-medlem. Problemet är att Spotify helt plötsligt tar bort vissa artister, album eller enskilda låtar. Detta riskerar ju att degradera Spotify till en vanlig mediaspelare som kostar 99 kr/månad att köra. För ett tag sedan var det In Flames och nu är det Dark Tranquillity som är i stort sett helt väck från Spotify. Så länge man inte kan lita på att det som finns där finns kvar kan inte Spotify ersätta ens egna musikbibliotek. Då kommer ju återigen frågan upp om man ska betala först 99 kr för Spotify och sedan ytterligare ca 100 kr för ett album bara utifall att det försvinner från Spotify.

  4. ..lite upph.rättsquiz;
    ” Var lojal mot oss! Låt bli att kopiera! Det är stöld av vår inkomst!”
    Vem eller vilka uttalade dessa uppmaningar efter en lunch med sv. politiker, samt vilket år?

    • Året var 1981 och uppmaningarna kom från Eva Dahlgren, Per Gessle, Tomas Ledin med flera. Då handlade det om de hemska dubbeldäckade bandspelarna som skulle sätta artisterna på fattighuset. Inget nytt under solen.

      Per skrev i sitt förra inlägg att pirater inte vill att reglerna från det gamla samhället ska gälla i det nya. Men i det ”gamla samhället” har privatpersoner fått kopiera fritt när det skett utan vinstintresse. Det infördes ingen obligatorisk kroppsvisitering av människor för att se om de hade piratkopierade kasetter på sig. Människor som gjorde blandband hotades inte med att bli avstängda från möjligheten att gå till banken, läsa tidningen , eller prata i telefon. Det är bara på Internet som grundläggande mänskliga och demokratiska rättigheter ska åsidosättas för att komma tillrätta med att människor delar med sig av kultur till varandra.

      • Gratulerar Martin, priset i form av en youtubelänk till ”The times they are changing”, kommer här på webben, stay tuned, som Per säger. 🙂

      • Per Strömbäck

        Jo, men håller du inte med om att det är en skillnad på kassetkopiering med fysiska begränsningar och kostnad per exemplar och global digital massdistribution? Det senare är ju själva poängen med internet.

        • Per, det är inställningen till ”sitt verk” jag bl.a. opponerar emot, dessa stopptider, den musikaliska upph.rätten borde närma sig ex. patenträtten, du kan inte ”äga” musik, Per du äger inte ens dina egna barn, detta faktum borde stämma till eftertanke.

        • Per: Principen är dock exakt densamma. Det är därför jag mfl tycker det är så bizarrt när du och andra försöker argumentera mot piratkopiering för privat bruk med moralargument. ”Det är stöld!!” Jaha, men bara för att det är enkelt och billigt? Gör man det krångligare för sig (t ex, kassettkopiera) så är det helt ok.

        • Scary Devil Monastery

          ”Jo, men håller du inte med om att det är en skillnad på kassetkopiering med fysiska begränsningar och kostnad per exemplar och global digital massdistribution?”

          Inte nämnvärt. Vill du verkligen höra din egen företrädda industris ord när det gällde just kassettkopiering och radio?

          Samma ljud i skällan även då, med samma villfarna retorik. Att spela en låt på radion som kopierades av hundratusen lyssnare skulle knäcka varje nu levande artist hette det.

          Så om du anser global massdistribution till ingen kostnad är problemet så får jag hänvisa till de nya skrämmande fenomenen som kallas Mix Megapol och MTV.

  5. ..lite allvar: på den tiden 1981 räckte det med att politikerna fick träffa och äta med ”kändisar”, ur den lunchen växte sedan ett monster fram i form av copyswede, ett monster som idag ligger i juridiska ”tvister” med ett flertal organisationer, viktigast är väl dikussionerna om att ”ta ut en avgift” på bl.a. mobiltelefoner även SVT har slutat betala och vill vältra över på ex. Telia o Com Hem, för SVT play i boxar, vidare pågår diskussioner med sr o svt om tillgängliggörandet av vårt kulturarv via digitala medier, samtal vi inte har en susning om, fast det gäller ”skattepengar”.
    Angående kändisar som skall ”lobba” politiker har nu storIFPI valt Plcido Domingo som frontfigur mot presidenter och regeringsföreträdare world wide,men är inte han history? Så bra som Jussi var han aldrig.

  6. ..vi har bara sett början;
    dn.se/kultur-noje/musik/rattighetssstrid-vantar-skivbolag

  7. dn.se/spel/spel-hem/jonas-thente-en-obehaglig-konflikt-i-spelvarlden
    Per, det här är lite off topic, men stöttar svenska Dataspelsbranschen ekonomiskt de sv. företaget i ett sånt här läge om det kommer till rättsak?

Kommentera artikeln