Torsdagskrönikan: Det osynliga nätet

Internet kan liknas vid ett isberg. Vi vanliga användare ser kanske den högsta spetsen som sticker upp ovanför vattenytan. Det är den information som kan hittas när sökmotorer som till exempel Google, Baidu och Altavista letar efter hyperlänkar. Det mesta av isberget, mer än 95 procent, går att komma åt men för att nå ”det djupa nätet” måste man använda andra metoder än de vanliga indexerade sökmotorerna. Det finns också delar av nätet som inte går att komma in i, av olika skäl, det så kallade ”mörka internet”. Följ med på en djupdykning ned i djupet av osynlig kommunikation.

Det finns olika datornät, allt från det lilla nätverket i hemmet med några få kopplade enheter (som din dator, skrivare och router), till globala företagsnät på tusentals enheter till världens största datornät – internet.

Internet är ett datornät för utbyte av information mellan olika datorer. Det fanns andra datornät före internet, som ARPANET. Skillnaden är att med internet är informationen så mycket mer lättillgänglig för de flesta användare, då internet är öppet till sin utformning.

I dagligt tal avses med ”internet” snarast de tillämpningar som internet kan ge tillgång till, då de ligger ute på World Wide Web. Information som man kan ta till sig eller dela med andra – som att lägga upp upp den här artikeln för dig att läsa på Netopia, tala med någon via Skype, lyssna på musik, titta på film eller fotografier.

Andra delar på internet som är kända för de flesta är till exempel den delen som används för e-mail eller den delen som används för fildelning. Det finns även delar som hanterar automatisk övervakning, styrning av maskiner etc.

Då man talar om trafiken på internet menar man den information som oftast använder TCP/IP. TCP/IP är en del av en arkitektur för datakommunikation över nätverk med en struktur som delas upp i fyra eller fem lager. För att förstå lagrens funktion kan vi jämföra med en väg.

Informationen kan vara tillgänglig för alla eller för endast dedikerade användare. Om det kommer en gratisbuss från ett stort varuhus kan du hoppa på och får följa med till varuhuset. Vem som helst får hoppa på bussen från lokaltrafikbolaget, bara man betalar och sköter sig under resan. Kommer däremot en pengatransport i en pansrad bil, får du inte hoppa in i bilen.

På samma sätt är inte internet ”öppet för alla”. Öppenheten beror på vad ägaren av informationen eller underliggande system är beredd att släppa till. Det går att ta sig förbi de begränsningarna, pengatransporten kan stoppas för att visa upp för alla vad som finns inuti (jämför med Wikileaks) eller för att stjäla innehållet (jämför med hacket av användarkontona på Sony Playstation).

Djupwebben innehåller information lagrad i databaser. Informationen måste sökas igenom, data utvinnas och sedan läggas på webben. Filer som inte är text – som musik, bilder, mjukvara och dokumentformat, som till exempel PDF. Material bakom betalningsväggar. De sociala medierna har kraftigt bidragit till djupwebbens expansion med bloggposter, kommentarer, tweets och bokmärken.

Det mörka internet kallas de delar av nätet som inte längre går att nå av olika anledningar, till exempel för att tekniken gått framåt och teknikföråldrad information ligger kvar.

Ett darknet (inte att förväxla med det mörka internet) är ett privat, virtuellt nätverk där användare endast ansluter sig till andra användare de godkänt. Kommunikationen sker även krypterad. Darknets har lyfts fram i media som de riktigt osynliga nätverken för illegal fildelning, men kommunikation kan också bli för osynlig för att det ska sprida sig till många användare. De påminner snarast om de gamla BBS-systemen som föregick internet, och lider av samma problem, de som vill fildela vill ha väldigt många användare att kunna dela med. Just därför att dagens fildelning inte längre handlar om vänner som ”bytlånar” så är alltför anonyma kommunikationer ett hinder.

En vanlig form av osynlig kommunikation sker när du märker att webbsidor börjar anpassa sig efter din närvaro. Det verkar som sajten förstår att du talar svenska, att du tycker om vissa features bättre än andra och att viss reklam som tilltalar dig kommer fram oftare. Det är cookies som gör det, små filer av information som webbsidan skapar om ditt besök och sedan lagrar på din dator. Kakorna ska få sidan att fungera bättre, när du besöker den, för sidans ägares räkning.

Kakorna är inte virus, och de är inte heller illvilliga som spyware. De flesta kakor är bra, för att de ökar webbsidornas användarvänlighet. Lagen om elektronisk information kräver att du ska få tillfälle att lämna ditt samtycket till att de används. Samtidigt är det en nyttig påminnelse om att information är värdefull och att användaren inte står i centrum för dagens internet.

Ska man få surfa anonymt? Ja, men det betyder inte att man får göra vad som helst. Det är ett problem att yttrandefrihet och tekniken i sig har kopplats ihop, för det är ett tvåeggat svärd. Den andra sidan är det blir en åtskillnad av vilka lagar som gäller på nätet med dem som gäller i samhället i övrigt. Då finns inte heller samma rättssäkerhet.

Nätverket ToR, är det gott eller ont? Det beror inte bara på hur det används, utan också på hur det uppfattas. Det går att gömma brottslig aktivitet likaväl som att skydda identiteten för journalister som verkar i en diktatur. Det blir lite som att när man utropade fildelning som sin religion, tekniska och principiella argument om internet förminskas till att bara vara instrument.

12

Kommentarer

  1. ”Ska man få surfa anonymt? Ja, men det betyder inte att man får göra vad som helst. Det är ett problem att yttrandefrihet och tekniken i sig har kopplats ihop, för det är ett tvåeggat svärd. Den andra sidan är det blir en åtskillnad av vilka lagar som gäller på nätet med dem som gäller i samhället i övrigt. Då finns inte heller samma rättssäkerhet.”

    Jag förstår inte. På vad sätt blir det en åtskillnad? Förr fick Larry Hagman (J.R. i Dallas) tusentals hatbrev. Det är förmodligen lika otrevligt som att få hatmejl. Lagarna som reglerar hot m.m. gäller väl i lika hög grad på nätet som AFK?
    Den enda åtskillnad som finns är ju gällande fildelning där det är helt OK att dela t.ex. filmer med sina kompisar AFK men inte via nätet.

    Det som bl.a. Netopia förespråkar är ju att skilja reglerna åt bara för att det är tekniskt möjligt på nätet. Vi ska inte kunna kommunicera anonymt på nätet eftersom det är ganska enkelt att reglera det. Det skulle vara mycket svårare och ta mycket mer resurser i anspråk att analysera telefonsamtal eller öppna brev men ett datapaket kan man i analysera enkelt och ganska billigt.

  2. Intressant vilken kavalkad av inlägg det kommit på sistone som handlar om att begränsa eller marginalisera människors möjlighet att använda internet anonymt.

    För ett halvår sedan var allt fokus på teleoperatörerna. De var onda och måste ta ”ansvar”. Eftersom det verkar ha gått dåligt siktar ni nu istället på att försöka förminska betydelsen av innehållet ni så gärna vill plocka fram.

    För med handen på hjärtat, visst är det så att allt detta dravel om anonymitet på nätet bara handlar om att ni vill försöka hindra fildelning genom att kunna plocka ut personuppgifter baserat på lösa grunder, som ett IP-nummer som ni fiskat upp?

    • Upphovsrättsindustrins pr-nissar snickrar vidare på sina strategier. Just nu verkar det vara anonymiteten som hamnat i skottgluggen, precis som Hank konstaterar.

      Precis som vanligt lyser dock konkreta förslag med sin frånvaro. Ok, så ni vill göra det omöjligt att vara anonym på nätet. Så hur, rent konkret, ska detta vrtuella ”papieren bitte”-system implementeras?

  3. ”Ska man få surfa anonymt? Ja, men det betyder inte att man får göra vad som helst. ” – En freudiansk felsägning kanske ;o). Antar att du snarare menar: begå handlingar som är åtalbara AFK anonymt på internet, eller? Om man inte ens ska få surfa anonymt på internet så är det en väldigt konstig samhällssyn du förespråkar. Och, Ja, jag använder termen samhälle eftersom det är egentligen det grundstenen Internet skapar för användarna.

    Sedan vet jag inte vad du vill säga med sista meningen, vilka tekniska och principella argument om internet är det som förminskas till att bara vara instrument?

  4. Scary Devil Monastery

    Jag får hålla med PMyran.

    Hur, i all sin dar, skall man tolka uttalandet:

    ”Ska man få surfa anonymt? Ja, men det betyder inte att man får göra vad som helst. ”

    Skall jag få vandra gatan fram utan att behöva identifiera mig vid varje kosrning? Trots att jag faktiskt inte ”får göra vad som helst på offentlig plats”?

    Du har ställt upp en mening som i sig inte går att tolkas bra på något sätt, Waldemar. Båda delarna i meningen för sig är fullständigt korrekta. Sammanslaget blir argumentet på nivån ”Lockes Madman”.

    Självklaret skall man få lov att vara anonym i sina yttranden som grundläggand utgångspunkt. Vid frihetsberövning eller liknande särskilsa situationer beslutade av domstol och/eller åklagare på grund av goda och giltiga skäl kan den grundläggande friheten temporärt förbigås för de enskilda individer ärendet berör.

    Detta trots att en oidentifierad och oövervakad person har större möjlighet att kunna begå brott.

    Får jag be om att du förtydligar dig, Waldemar? Det är inte en tankesmedja värdigt att haspla ur sig ett argument man hade förväntat sig höra vid bardisken på ett sjaskigt fyllehak.

  5. Kära läsare, här finns en viktig poäng. Den gäller internets frihet. Du är inte så anonym som du tror, du lämnar digitala fotspår.

    Du kanske har fått intrycket att internet är som ett rum där du har stängt dörren. En bättre liknelse är att du befinner dig ute på ett torg. Det behövs inte att någon frågar om dina papper, något ‘papiren bitte’, för du går redan med dina personuppgifter väl synliga.

    Driftspersonalen hos din arbetsgivare kan se att du går in och kommenterar på Netopia, och kan från tidsstämplarna se vad du skriver här. Du kanske är anonym för Netopias läsare, men du är inte anonym mot din arbetsgivare.

    Netopias driftspersonal kan också se ditt IP-nummer. Fast det är ju frivilligt att surfa in på Netopia och också gratis.

    Gratisnätet etablerade affärsmodellen med annonser som intäktskälla. Användarens personliga uppgifter och digitala fotspår är en tillgång som Facebook, Google och andra företag erbjuder sin riktiga kund, annonsören. Bristen på anonymitet är en viktig del av hur dagens internet fungerar, där du både aktivt och passivt lämnar ut uppgifter om dig själv. Den andra sidan av myntet är att vi som användare inte får kontrollen inbyggd i systemet.

    Krönikan skrevs före den stora kalabaliken när media stängde av kommentarsfunktionen. Ingen stor överraskning, frågan var när det skulle ske. Tidningarna hade inte tagit frågan på allvar när de bestämde sig för ett system för läsarkommentarer, som såg ungefär likadant ut överallt. Öppnar du ett forum behöver du nog moderera det ibland, annars får det karaktären av diskussionsforum i Flashbackstil.

    Gratisnätet har minskat betalningsviljan för det redaktionella arbetet, då blir kvaliteten på redaktionella arbetet också lägre och därför sjunker betalningsviljan ännu mer. Nu började tidningarna se att trollen hotade den riktiga kundens intressen, annonsörerna vill inte synas bland flame wars, rasistiska och sexistiska kommentarer.

    Det är därför som integritet är så mycket viktigare än anonymitet. Vi har verkligen ‘Nothing to Hide’, vi behöver system som skyddar oss från vad insamlarna får göra med vår information.

    Ett förslag vore system med pseudonymer, ungefär som de författare med pseudonym vars riktiga identitet bara förlaget vet. Här finns en intressant diskussion kring identitetsutgivare och identitetsfederationer, men det får bli en annan gång.

    Vi har en fantastisk frihet på internet. Den kan vi behålla om vi visar ansvar.

    • Vi vet redan hur Internet ser ut och vilka spelregler som gäller. Allt vi reagerar på är att texten antagligen inte förmedlar tanken, alltså att det var otydligt skrivet. Eller så förmedlar texten tanken och vi håller helt enkelt inte med.

      Och det där med flashback och modererade kommentarsfält..
      Suck, flashback _är_ modererat. Det är bara andra regler som gäller än vad de sociala normerna tillåter afk. Det fungerar. Get over it or get in.

      Något jag bland många andra inta kan förstå är varför exempelvis tidningars kommentarsfält inte har ratingsystem (som på de flesta moderna forum), trackback eller historik (som på de flesta moderna forum) och identifiers/tripcodes (som på de flesta moderna boards), med mycket mera.
      Med god självsanering slipper man större delen av modereringen och den lokala kulturen kan blomstra eller förtvina beroende på intresset.

      Anonymitet är integritet. Endast när alla parter är garanterade fullständig anonymitet så kan alla parters integritet behållas. Det är lag, logiskt och fullständigt.
      Det är på det hela praktiskt omöjligt att vara fullständigt anonym, vår fysiska närvaro förhindrar detta.
      The Internet is broken and so is the world.

  6. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna

    Artikel 19
    Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser. (min fetstil)l

  7. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna

    Artikel 27
    1. Var och en har rätt att fritt delta i samhällets kulturella liv, att njuta av konst samt att få ta del av vetenskapens framsteg och dess förmåner.

    2. Var och en har rätt till skydd för de ideella och materiella intressen som härrör från vetenskapliga, litterära och konstnärliga verk till vilka han eller hon är upphovsman. (min fetstil)

    Ovanstående visar enligt min uppfattning klart och tydligt att att det aldrig har varit meningen att upphovsrätten skulle beröra privatpersoner som helt utan kommersiella vinstintressen delar filer de själva förfogar över med varandra eftersom INGA ”materiella intressen” härrör från fildelning – Upphovsrätten var i första hand ett skydd mot kommersiellt upphovsrättsintrång och antipiraterna – typ Mr. Waldemar Ingdahl – har feltolkat den för att skydda sina egna intressen – Mr. Waldemar Ingdahl och hans likar tror felaktig att upphovsrätten på något sätt är likvärdig med äganderätten och han har ”glömt” att upphovsrätten är ett av staten sanktionerat monopol vars syfte är att stimulera upphovsmäns kreativitet så att det i förlängningen skall gagna allmänheten

    Att antipiraterna med sin propaganda – sina ekonomiska resurser och sitt stora inflytande över våra politiker på så vis trampar på alla medborgarnas rätt till integritet och inskränker deras fri- och rättigheter ger de fullständigt fan i – Det är en skandal att mäktiga särintressen har tagit sig rätten att tolka upphovsrätten i sin egen fördel medan allmänheten – som saknar dom ekonomiska resurser – organisationen och den politisk uppbackning för att matcha motpartens inflytande maktlös har fått stå och sett på när de steg för steg blivit ett offer för fascistisk maktmissbruk!

    • @Donsan

      FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna lämnar jag därhän. Det är ett motsägelsefullt dokument som skapar problem genom att ställa negativa och positiva rättigheter mot varandra. Se mer i boken Fullständiga rättigheter av Johan Norberg (utgiven 1999).

    • @Donsan

      Min krönika handar inte riktigt om det, men vi återkommer igen till pudelns kärna. Vilket system skapar upp förutsättningar för nyskapande – och – ser till att verk får spridning? Här behövs en marknad och marknader kan se ut på olika sätt. I mina krönikor återkommer jag till det, nämligen att det alternativ som presenterats som inbyggt i tekniken inte verkar skapa upp en väl fungerande marknadsekonomi. Det privilegium som utdelats i form av ett stöd i lagen har också sina fläckar. Förutom i Frankrike har jag inte sett så många naturrättsliga argument presenteras för upphovsrätt.

      Förändringar av långsamt framvuxna system bör ske med försiktighet. Det behövs rätt mycket för att visa att upphovsrätten som idé inte är givande för samhället i stort för att principen ska avskaffas, men det presenteras inte några tillräckligt bra alternativ. I slutändan kommer vi se förändringar av upphovsrätten, och av internet (vilket jag tagit upp i några krönikor). Se även min recension av boken Free Ride.

Kommentera artikeln