Hatts hemliga agenda

I torsdags presenterades Digital agenda för Sverige med pompa och ståt på Münchenbryggeriet i Stockholm. Den inramningen är typisk för hela arbetsprocessen med agenda: ritualer och ceremonier, mycket yta, lite innehåll och till varje pris ingen debatt eller kritik. Märkligast av allt var att Näringsdepartementet bjöd in ett hundratal organisationer att bli ”signatärer” till agendan och alltså anmäla sitt intresse att genomföra den – utan att få läsa eller ha synpunkter på texten! Jo, ni läste rätt – agendans innehåll var in i det sista hemligt. Ironiskt med tanke på att det uttalade syftet med signatärskapet var att det skulle bli ”hela Sveriges digitala agenda”, inte bara regeringens. Istället skulle signatärerna ställa sig bakom den allmänna inriktningen ”att de digitala möjligheterna tas tillvara på bästa sätt för Sverige”, alltså ett fullkomligt innehållslöst påstående.

Det är märkligt att regeringen och Anna-Karin Hatt inte tagit tillfället att föra en bred debatt om de digitala frågorna, inte minst efter de senaste årens intensiva debatter om FRA, nätpirater, Wikileaks, kommentarsfält, kränkningar, cyberterrorism och mycket annat. Detta är en av våra stora samtids- och framtidsfrågor. I våra grannländer debatteras digitaliseringen friskt med aktiva regeringsrepresentanter och EU:s digitala agenda blev föremål för en dragkamp mellan kommissionären för IT- och informationssamhälle Neelie Kroes och kommissionären för inre marknaden Michel Barnier. Den senare vann och fick ansvaret för projektet. Varför behandlas de digitala frågorna som något perifert i Sverige? Vill inte Anna-Karin Hatt ha debatt? Frågorna hopar sig.

Innehållet då? Ja, själva dokumentet visade sig vara urvattnat men präglas av det snäva teknikperspektiv som styrt IT-politiken sedan Bildts dagar. Internet är en sladd, om teknikaktörerna får bestämma över den sladden kommer vi att få mångfald, tillväxt, sysselsättning och demokrati. Men digitaliseringen berör hela samhället och det finns djupa motsättningar mellan t ex telebolagens intressen och såväl andra branscher som det allmänna. Nålsticken mot kulturen är tydligast, agendans formulering om att undanröja internationella handelshinder kan läsas som inskränkningar i upphovsmännens avtalsfrihet. Det återkommande ordet ”tillgång” betyder i det här sammanhanget försämrad upphovsrätt, det vill säga sämre möjligheter för kulturproducenter att ta betalt. Det är ännu en kontrast mot den europeiska debatten, där kommissionären Barnier ständigt betonar kulturens värde och de immateriella rättigheternas betydelse för europeisk ekonomi.

Gör om, gör rätt. Ge oss en digital agenda som intresserar sig för samhället och innehållet i sladdarna.

En dagsaktuell digital fråga är den om dubbel moms på appar, här finns det skäl att tala om handelshinder. Skatteverket tolkar EU:s momsregler tvärtemot resten av Europa, så svenska apputvecklare måste betala moms två gånger: både i det EU-land där återförsäljaren finns (t ex Appstore eller Facebook) OCH i Sverige. En app som säljs för tio kronor ger därför sex kronor efter moms och återförsäljarens provision till utvecklare i andra EU-länder, men bara fyra till svenska appföretag – den svenska momsen beräknas på hela tian! Tänk om svenska lastbilar skulle kosta 50% mer än tyska. Den digitala agendan innehåller faktiskt en formulering om ”bristande harmonisering i fråga om moms”, regeringen känner till problemet. I våras gav man ett företag – Stardoll – dispens för dubbelmoms och Skatteverket utlyste ett slags amnesti i resultatlös väntan på EU-avgörande. Den löpte ut den 1 oktober och från och med datumet har vi alltså denna absurda situation med dubbelmoms. Regeringen och myndigheten är medvetna om problemet och har vidtagit åtgärder. Nu krävs en övergångsregel som omfattar alla berörda företag till dess att EU-frågorna är utklarade. Appmarknaden fanns inte alls för tre år sen, i år omsätter den över hundra miljarder kronor. Hur många såna marknader finns det där svenska företag har en tätposition? Så många att vi har råd att kasta bort just den här pga byråkrati? Tillåt mig tvivla.

Detta är Netopias nyhetsbrev fredag 7 oktober – nu även som blogg, tillgängligt att läsa igen och kommentera.

4

Kommentarer

  1. ”Internet är en sladd, om teknikaktörerna får bestämma över den sladden kommer vi att få mångfald, tillväxt, sysselsättning och demokrati.”

    Jupp, Internet är en sladd. Eller snarare, Internet är infrastruktur, precis som vägar, telefonnät eller postnät. Och precis som Posten inte ska åläggas att sprätta upp brev eftersom människor skickar piratkopierade dikter så ska inte ISP:er åläggas att övervaka alla sina kunders trafik för att vissa människor kommunicerar otillåtet material. Sådana tvångsåtgärder ska riktas mot den som misstänks för ett grovt brott.

    Det stämmer inte heller alls att agendan stipulerar att ”teknikaktörerna ska bestämma över den sladden”. Tvärtom lyfts vikten av nätneutralitet fram:

    ”Ett grundläggande samhälleligt intresse är att upprätthålla ett öppet internet och principen om öppna nät och tjänster, även kallat nätneutralitet.”

    Teleoperatörerna har att erbjuda fri, privat och förtrolig kommunikation till sina kunder. De ska inte begränsa vad människor har rätt att använda nätet till och de ska inte övervaka människors kommunikation. Meddelarsfrihet, brevhemlighet, yttrandefrihet, informationsfrihet, rätten till privat och förtrolig kommunikation och rätten till frihet från censur är vad som ska diktera reglerna för nätet, inte någon intressegrupps ekonomiska agenda.

    Per, du vill se övervakning av allas trafik på jakt efter olovligt kopierat material, du vill se avstängning av den som misstänks för detta, du vill se censurering av webbplatser via blockering och filtrering.

    Det finns andra sätt att stödja kulturen på än att montera ner grundläggande demokratiska fri- och rättigheter. Exempelvis, precis som du säger, genom att avskaffa dubbelmomsen på appar.

    Appundret har blivit möjligt utan att man infört övervakning av nätet, utan att man hotat med drakoniska repressalier för de som piratkopierar appar, utan att man censurerat en enda webbplats. Erbjud människor en tjänst som de uppskattar så finns pengarna och betalningsviljan där! Det har bevisats om och om igen.

    Dessutom har det ju visat sig att just pirater är de som spenderar mest pengar på kultur.

  2. +1 till Martin

  3. ….se/naringsliv/privathandeln-pa-natet-allt-storre_6542565.svd,
    Per det här är det nya , människa till människa, noll koll.

  4. Scary Devil Monastery

    M.a.o. säger Per i gammal vanlig tappning att vi inte som samhälle har råd med förtrolig kommunikation för att han anser detta ger utrymme åt vissa att missköta sig.

    Det är litet grann märkligt hur Per kontinuerligt backar in i Honeckers gamla argument om informationskontroll – med den enda skillnaden att han har skilda åsikter om vilken information som bör kontrolleras.

    Ja, Internet är sannerligen en infrastruktur och inget annat. Precis som en pubägare inte bör åläggas tredjepartsansvar för vad hans kunder kan tänkas diskutera enskilt med varandra.

    Det enda alternativet till den synen är att förespråka det totala avskaffandet av kommunikationsfriheten. Med den argumentationen som bas för ditt klagomål advokerar du helt enkelt att vi skrotar en sisådär tre stycken av FN’s mänskliga rättigheter i helhet.

    Skärpning, Per. Igen.

Kommentera artikeln