Google knäcker Babel

Med hjälp av talanalys och -syntes kan Android nu använda Google Translate för att översätta tal i mobiltelefoner. Väldigt snarlikt Babel-fisken i Liftarens guide-serien. Tekniken, som är i alfa, innebär att man talar in i telefonens mick, som tolkas till text (som användaren kan korrigera), texten körs i Google translate, och spelas upp med talsyntes på ett annat språk! Två personer som inte delar något språk kan tala med varandra. Tanken svindlar! Det blir säkert några barnsjukdomar och hela processen innebär såklart fördröjning i dialogen jämfört med vanligt tal. Men ändå, det är inte så lite bibliskt. Det gammaltestamentliga straffet för människans fåfänga att utmana Gud med ett högt torn var ju att människorna skulle tala olika språk. Nej, inte ens religiösa personer brukar tolka det där bokstavligt, men symboliken är övertydlig – det ligger väldigt nära till hands att se Googles ansträngningar att samla all planetens information på ett ställe och göra den sökbar som ett nytt Babels torn. Det är också en hyllning till rationalismen, det är ju Googles ledstjärna: med korrekta fakta är allt möjligt. Man kan förutsäga valresultat och epidemier redan idag. Ena grundaren Sergey Brin hoppas kunna bidra till att hitta en bot mot Parkinson (som han bär på genetisk risk för). Okej, nu undrar ni när jag ska börja klaga på Google någon gång. Visst kan man
ha invändningar mot att en enskild aktör får så här mycket makt och jag tror inte heller på ”don’t be evil”. Men det är ju omöjligt att tycka att det är dåligt att människor får möjlighet att kommunicera enklare, så jag kommer inte att hacka på Google idag. Däremot tänkte jag spinna vidare på det lite metafysiska temat, rationalism är nämligen lätt att sympatisera med men det är inte tillräckligt som mänsklig drivkraft eller samhällsprincip. Rationalismen resulterade i tvångssteriliseringar och lobotomi som den sociala ingenjörskonstens baksida i vår egen nutidshistoria. I rationalismens namn har diktatorer härskat, människor förföljts och mördats, och naturen skövlats. Man kan lugnt säga att rationalismen är farlig, den måste ha en motpol. Förnuft och känsla. Vad betyder det för Google? Inget, det är upp till oss andra att se till att det inte enbart rationalismen som styr världen.

Ett mänskligt och närliggande exempel på överdriven rationalism är en krönika som Nicklas Lundblad (policy-chef på Google) skrev i Computer Sweden för några veckor sedan, med rubriken ”Är du rädd för kunskap?”. Det är en bra text som handlar om våndan inför möjligheten att ta reda på om man har ökad risk för några genetiska sjukdomar. Lundblad argumenterar för att man ska göra testet, då kan man göra ändringar i sin livsstil och få ett bättre liv än om man levat i okunnighet. Ja, han raljerar faktiskt över att någon skulle kunna välja annorlunda. En sant rationalistisk hållning. Men det finns en dimension till, tänk om själva kunskapen förändrar vår livskvalitet? Tänk om oron gör oss olyckliga? Rationalisten invänder att man kan oroa sig lika mycket om man INTE gör testet och det kanske är sant för somliga. Men de flesta kommer
att grubbla och oroa sig, ja det är nästan oron inför oron som utgör själva våndan (påminner om en Heidegger-kurs jag tog för några decennier sen!). Tänk om man får reda på att man riskerar att få en svår sjukdom, men inga livsstilsförändringar kan påverka risken. I det fallet blir själva kunskapen ett ok, bättre att inte veta. Ett muntrare exempel är frågan om föräldrar som väntar barn ska ta reda på barnets kön. Rationalisten hävdar förstås att det är praktiskt, men kan inreda barnkammaren i rätt färg och köpa kläder. Men den som avstår kanske tycker att osäkerheten är ett spänningsmoment och ser fram emot överraskningen. Det är inte samma sak som att vara rädd för kunskap, det är att vara människa. Information fungerar bra för maskiner, men vi har fler bottnar.

En sak till, simultantolkningsbranschen går hårda tider till mötes om Google lyckas. Hur var det nu med hästpiskorna och isskåpen?

5

Kommentarer

  1. …var inte så pessimistisk Per, våra barn kommer och ordna det här, men för oss är det kört. 🙂
    trevlig helg

  2. Fridens Min poäng var det som jag skrev i slutet av krönikan, och jag menar verkligen det:
    ”Det kräver en ny sorts morallära, en sorts ignoransens etik. När är det moraliskt försvarbart att förbli i frivillig okunskap om din egen medicinska profil, till exempel? Vi har hittills i historien fokuserat mer på det motsatta, frågat oss om det finns saker som människor aldrig var avsedda att veta. Nu måste vi fråga oss om det finns saker vi bör förbli okunniga om.

    Jag vet inte svaret på den frågan, men min personliga preferens är att få veta. Vilken är din?”

    Det är frågeställningen, behovet av att ställa oss denna nya fråga som intresserar mig. Den resulterande etiken kan vara driven av rationalism (då blir svaret alltid ett ja), men vi kan lika gärna drivas av någon annan ideologisk grund. Jag vill klargöra att jag menade vad jag skrev i slutet av artikeln: det är en personlig preferens. Och jag ville inte raljera, med de orden, bara för att vara extra tydlig.

    Nicke

    • Per Strömbäck

      Tack för det klargörandet! Det svaret öppnar för en intressant diskussion om personlig preferens som moralisk kompass. Kant hade protesterat!

  3. Våra försök att förneka vår egen förgänglighet, att försöka att till varje pris undvika att tänka på vår egen död gör oss olyckliga. Det skapar oro och existentiell ångest, en naggande otillfredsställelse som ett bakgrundsbrus i våra liv.

    Ju mer vi kan ta in det faktum att vårt nästa andetag faktiskt kan vara vårt allra sista, desto mer förmår vi att leva till fullo. Om vi verkligen tog till oss sanningen om vår egen förgänglighet, skulle vi göra andra val i livet, då skulle vi uppskatta allt omkring oss mer och vi skulle behandla andra människor med större omsorg.

    Och vad gäller att oroa sig för saker (som exempelvis att man har en genetisk disposition för en viss sjukdom):

    Allting hamnar i en av två kategorier: Antingen kan man göra någonting åt saken, och då finns det ingen anledning att oroa sig. Eller så kan man inte göra någonting åt saken, och då finns det absolut ingen anledning att oroa sig.

    Vi inbillar oss att oro har en positiv funktion, att oro ibland till och med är nödvändigt. Men faktum är att oro endast har en funktion: att göra oss olyckliga, otillfredsställda, ängsliga… att skapa lidande för oss själva helt enkelt.

  4. Scary Devil Monastery

    Jag kan konstatera att jag känner åtskilliga personer som med framgång använder Google translate (både online och i mobilen) för att kunna kommunicera. Hjälpligt förvisso och finare nyanser samt skrattretande missförstånd förekommer – men det fungerar för att låta två personer diskutera fritt.

    Vi kan dock konstatera att det än så länge är långt kvar innan simultantolken helt försvinner – en människa kan uppfatta nyanser samt kontext vilket vi måste bygga expertsystem gränsande till full AI för att kunna åstadkomma digitalt. Något vi ännu inte är i närheten av.

    Mer sannolikt kommer simultantolken i en avlägsen framtid när vi väl har expertsystem kapabla av full översättning att relegeras till samma nisch som grovsmeden i dag – yrket existerar men är en klar sällsynthet och oftast mer en hobbyverksamhet.

    Sak samma som du i dag fortfarande hittar hästdroskor även om de är klart mer sällsynta och en klart nischad marknad.

    Vilket är som det skall vara – behoven anpassar marknaden, inte det presumtiva existensberättigandet ur ideologisk synvinkel att alla borde kunna satsa på ett yrke som grovsmed eller hästkusk.

    På många sätt en bra artikel, Per. För många har android-telefonen vänt upp och ned på det personliga paradigmet på ett tyst sätt. Google translate är bara en av de mirakel som vi helt plötsligt har i fickan.

    Fler sådana ”vardagsmirakel” du kanske vill titta på om du för tillfället är inne på mindre världsförändrare är:

    Google Maps/earth (med navigator nu fullt fungerande i Sverige).
    Places/Layar/Etc
    Synkroniserade kalendrar (Google et al.)
    Skyfire
    Latitude

    Många av dessa öppnar för missbruk av tredje part, men med en fungerande smartphone och uppkoppling har man i dag en möjlighet till att hitta och finna information i samhället sm för tio år sedan hade krävt ett större bibliotek och involverat åtskiliga samtal med andra personer.

Kommentera artikeln