Många har uttalat sig kritiskt om den antipiratlag som amerikanska kongressen diskuterar. Den förstör internet, hotar oskyldiga användare med fängelse och löser inte problemet, är några av invändningarna. Inte oväntat har Netopia en annan uppfattning. För visst finns det problem och inslag som fem års fängelse för illegala länkar – om det stämmer – säger kanske mer om det amerikanska rättssystemet än något annat. Men kritiken följer ett bekant mönster – upphovsrätten är ”viktig” men varje insats för att skydda den på internet strider mot någon viktigare princip och därför är inga åtgärder tänkbara. Det är förstås inte hållbart, det måste handla om att hitta en balans mellan de olika principer som eventuellt står emot varandra, men som Netopia brukar svara så vinner alla på bättre rättssäkerhet på internet. Slutsatsen blir istället att detta illustrera grundproblemet att försöka reglera det digitala med det analoga samhällets instrument. Så länge de som kontrollerar tekniken – teleoperatörer, hårdvaruföretag, internetplattformar (Google, Facebook m fl) – vägrar samarbete med samhället om de regler som stiftats i demokratisk ordning, så återstår att använda myndigheternas analoga verktyg som ofta är för långsamma, inte riktigt löser det avsedda problemet, riskerar att få oönskade konsekvenser och så vidare. Internet är idag en samhällskritisk infrastruktur, det är hög tid att samhällets regler gäller. Då krävs att de som har inflytande över teknik och trafik samarbetar istället för att motarbeta de lagar som beslutats i demokratisk ordning. Den grundhållningen måste ändå vara överordnad teknikbolagens särintressen.

Uppdaterad: länk till kritisk krönika i Journalisten

”När avskaffas dubbelmomsen på appar?” – det var titeln på dagens lunchseminarium. Men bara två timmar före start kom det oväntade och mycket glädjande beskedet att Skatteverket vänder om dubbelmomsen och låter bli att ta ut moms till dess att EU-förhandlingarna nått en lösning. Det är som trogna Netopia-läsare känner till en skillnad i tolkning mellan Sverige och bland annat Luxemburg som lett fram till den absurda situation som nu alltså fått sin lösning. Skatteverkets besked gäller även retroaktivt. Seminariet döptes kvickt om till ”Nu avskaffas dubbelmomsen på appar!” och gästades oväntat av Skatteverkets generaldirektör Ingemar Hansson i rollen som tidig jultomte. Förnuftet segrade, video kommer inom kort.

Stiftelsen för Internetinfrastruktur, kanske bättre känd som .SE-stiftelsen, administrerar alla webbdomäner som slutar på .se och arrangerade i veckan den årliga konferensen Internetdagarna. Netopia var förstås på plats och medverkade i ett framtidsseminarium som Dagens Nyheter arrangerade. Men den stora nyheten var att .SE gjort ett tekniskt test av hur bredbandsleverantörerna styr trafiken genom att prioritera, diskriminera, spärra och rent av störa hur data färdas i ledningarna. Testet visade bland annat att två bredbandsoperatörer minskar hastigheten för s k bittorrent (det vanligaste fildelningssystemet) till en tiondel när trafiken går via mobila nät eller på transit i andra operatörers nät, dvs trafik som är kostsam för operatören. Ett slående exempel på hur trafikstyrning används för att maximera lönsamheten i nätet och fjärran från de vackra orden om fria och öppna nät. Det diskuterades på konferensen som ett exempel på bristande transparens gentemot abonnenterna, men man kan lika gärna se det som att telebolagen har goda möjligheter att påverka vad som sprids i deras nät och att detta givetvis bör användas på ett rättssäkert sätt som skyddar samhällsintressen i första hand och telebolagens intäkter i andra. Läs mer här.

Kanalkrock är det starkaste intrycket av konferensen Internetdagarna. I eftermiddags tvingades jag välja mellan ett seminarium om yttrandefrihet och ett annat om att ta betalt för innehåll på nätet. Kände mig som den berömda åsnan mellan de bägge hötapparna. Som tur är finns massor av video från seminarierna att titta på hemma i hobbyrummet. IPv6 var som vanlig den största frågan. Det var det visst 2001 också!

Själv deltog jag i en paneldebatt med rubriken Internet om fem år, där ämnen som ”makten” och ”demokratin” diskuterades med Anders R Olsson (Netopia-bekant journalist och författare), Patrik Fältström (Cisco), Julia Skott (journalist) och Maria Häll (Näringsdepartementet). Den tydligaste skiljelinjen gick mellan Julia Skott och mig, hon bottnar idémässigt i resonemanget att det vi gör på nätet är samma som vi gör utanför. Krångla inte till det, ungefär. Jag tycker det motsatta, Internets multiplikationseffekter och osynlighetsparadigm gör att det blir en artskillnad mot det analoga. Ett konkret exempel från seminariet: offentlighetsprincipen som Julia Skott tog upp. Det som är offentligt borde också kunna spridas obegränsat utan problem. Men offentlighetsprincipen menar jag bygger på en distinktion mellan offentligt och publicerat, just den distinktion som de digitala kanalerna utmanar. Tanken är att känsliga uppgifter om brottslingar eller obduktionsbilder ska vara offentliga och tillgängliga för forskare, journalister och en allmänhet som gör sig besväret att begära ut dem från myndighet. Det bildar ett redaktionellt filter som gör att de inte sprids okontrollerat, ett system som bygger på förtroende och fungerande pressetik, bland annat. Skotts inställning leder snarare till att offentlighetsprincipen kan komma att inskränkas. För att ta ett exempel, tyvärr finns inte just detta seminarium inspelat.

Men det som jag själv tyckte var intressantast var alla diskussioner om offentliga data. Det finns en idé att om offentliga data görs tillgängliga så kommer det att leda till innovation och nya lönsamma tjänster. Det kommer till uttryck i EU:s s k PSI-direktiv (även svensk lag) och regeringens E-delegation. Men håller den där idén? Är det inte lite väl mycket att hoppas på, att privata aktörer både ska sprida offentlig information och att det ska leda till tillväxt. I ett annat perspektiv är det ett sätt för staten att slippa investera i tjänsteutveckling och kommunikation. Det finns mycket få konkreta exempel på att idén kan omsättas i praktik. Det är förvisso en sympatisk tanke – all offentlig data tillhör folket och ska göras tillgängligt. Problemet är bara att mängden data är enorm och i erfarenheten från andra sammanhang är snarare att man måste lägga tid och pengar på att hitta mottagaren (detta är reklambranschens existensförutsättning). I det perspektivet är det väldigt optimistiskt att marknaden ska ansvara för att både förädla och sprida informationen såväl som att finansiera det arbetet genom intäkter från dessa tjänster. Folket får betala för att få tillgång till den information som skulle vara deras egen. Kontrasten är tydlig mot SVT-chefen Eva Hamiltons öppningstal där hon bland annat beskrev strategin att utveckla egna digitala tjänster för att göra SVT-materialet tillgängligt i nya kanaler. Public service framstår som PSI-tankens antites.

Idag har dubbelmomsen på appar debatterades i riksdagen av finansminister Anders Borg och Miljöpartiets Mats Pertoft. Tyvärr inga klara besked, fortsatt hänvisning till EU-förhandlingar. Under tiden försvinner jobb, investeringar och intäkter till utlandet. Läs mer här.

Söndagens Expressen hade en ledare med rubriken Rädda nätet från censuren, där det amerikanska Stop online piracy-initiativet jämförs med när Egyptens diktator Mubarak stängde av internet under revolten. Dessutom nämns Netopia, vilket gjorde att jag fick tillfälle att göra en replik – läs  här.

Utöver det så tycker jag att det är ett oinitierat perspektiv att ställa ”gryende, lovande internetföretag” mot ”den gamla nöjesindustrins”. Den verkliga ekonomiska konflikten är, som trogna Netopia-läsare hört till leda, mellan innehåll och teknik. De gryende internetföretagen ägnar sig snarast åt innehållstjänster, vilket t ex en rapport från Google visade i våras. Information wants to be free är en dogm från nittiotalet. Det var bra då, men nu har vi inte så mycket glädje av den.

På fredagen arrangerade Netopia ett seminarium för att bringa klarhet i generaladvokatens yttrande om Ipred. Som Netopia skrev i torsdags konstateras att det inte föreligger någon konflikt mellan Datalagringsdirektivet och Ipred-direktivet (a k a Sanktionsdirektivet) och att det beskedet nog inte kom som en överraskning för någon av parterna. Trots det har flera sagt att Ipred-lagen kan bli fortsatt verkningslös – hur kan det komma sig? Det var den grundfråga som seminariet försökte besvara, med deltagarna advokat Peter Danowsky (som företräder ljudboksförlagen i det s k Ephone-ärendet som av HD skickats till EU-domstolen), Förläggareföreningens jurist Caroline Fellbom Franke samt förläggaren Magnus Nytell (Bonnier). Seminariet filmades och videon kommer inom kort på Netopia, men här är de viktigaste slutsatserna:

Generaladvokaten Jääskinen har utöver själva kärnfrågan fört ett resonemang om att abonnentuppgifterna måste sparas i syfte att lämnas ut för Ipred-ärenden. Det kan tolkas som att den svenska lagen inte uppfyller det kravet och om Jääskinens formulering står sig i själva domen (som väntas inom sex månader), kanske Ipred-lagen i praktiken inte lever upp till lagstiftarens avsikt. Det är politiskt problematiskt eftersom regeringen konsekvent hänvisar till Ipred som svaret på frågan om rättsligt skydd för upphovsrätten på internet. Om lagen i slutändan visar sig vara oanvändbar, så måste man tillbaka till ritbordet och det innebär mer än tre förlorade år för svenska kulturutövare och –branscher. Redan idag kan det konstateras att de europeiska länder som levt ett tag med implementerade Ipred-lagar – bland dem Frankrike, Österrike, Storbritannien, Tyskland (kulturnationer och rättsstater, kan tilläggas!) – konstaterar att Ipred behöver kompletteras med annan lagstiftning för att få fungerande rättsäkerhet, upphovsrätt och integritet. Det finns ingen anledning att tro att det skulle bli annorlunda i Sverige. Regeringen bör därför redan nu ta intryck av våra europeiska grannar och förbereda mer nyanserade lagar på området, t ex det mellanhandsansvar som immaterialrättsforskaren Johan Axhamn beskrev i en Netopia-rapport förra hösten.

Oavsett om generaladvokatens bedömning står sig, kan det visa sig att det aktuella fallet aldrig fullbordas. Teleoperatören Ephone som hade abonnemanget med ftp-servern med de tusentals ljudböckerna är enligt uppgift i konkurs och en annan bredbandsleverantör har tagit över abonnenterna. Det är alltså inte säkert uppgifterna finns kvar och i så fall kan de förstås inte lämnas till rättighetsägarna. Förhalningsstrategin tycks ha varit framgångsrik för telebolagen, i det stora och kanske även i det lilla.

Fotnot: Seminariet arrangerades av Svenska Förläggareföreningen, Dataspelsbranschen, Filmfolket, IFPI och Netopia

Nu på morgonen har generaladvokaten presenterat sitt yttrande inför EU-domstolens prövning av det första svenska Ipred-ärendet (Ephone-fallet). Frågan gäller om det finns någon konflikt mellan Ipred och Datalagringsdirektivet, där det senare säger att abonnentuppgifter ska lämnas ut för grövre brott. Telebolagen har hävdat att det utesluter att man lämnar ut uppgifter vid mindre grova brott (läs: upphovsrättsintrång). Som väntat konstaterade generaladvokaten att det inte finns någon sådan konflikt, utan Ipred ska gälla. Ingen är nog överraskad över det beskedet och det är förstås goda nyheter för kulturen, kreatörerna och branschen, men den verkliga vinnaren är förstås telebolagen som med sin juridiska förhalningstaktik vunnit tid (det är två och ett halvt år sen Ipred infördes!) och kunnat fortsätta att profitera på illegal fildelning i oinskränkt omfattning.