Bokrecension: Kulturen räddar internet

När Robert Levine jobbade på tidskriften Wired i början av 00-talet tänkte han att på internet skulle kreatörerna befrias från upphovsrättsbranschens låsningar. Vi skulle få se en explosion i tillgänglighet och kreativitet.

Efter snart tjugo år så görs det innehåll som efterfrågas mest fortfarande av professionella mediaföretag. Levine ser idag mer blockbusters än experiment. Han beskriver nätkulturens utveckling i sin omdebatterade bok ”Free Ride- How the internet is destroying the culture business and how the culture business can fight back”.

Den formella marknadsekonomin skadas när mellanhänder och teknikföretag drar nytta av piratkopierat material för att locka användare. Piratkopiering är inte stöld, skriver Levine. Det är mer som att planka på bio, då inget tas från biografägaren eller skådespelarna. Det är snarare biobesökarna som betalar för sig som drabbas, då biografen inte har råd att visa något bra vid nästa besök.

Hur internet ska fungera är inte givet. Digital Millennium Copyright Right från 1998 underminerade marknaden för digitalt innehåll. Den skulle skydda internetleverantörer från skadestånd, då det skulle räcka med att man tog ned copyrightat material vid anmodan. Lagen underskattade hur mycket material det skulle bli fråga om.

Musikbranschen gjorde bort sig efter Napster. Den började att stämma individer och förlorade allmänhetens sympatier. Konflikten styrde in på konsumenter kontra producenter, kreativitet mot kontroll. Piratkopieringen blev den ”killer app” som skapade efterfrågan på bredband och mediaspelare som iPod.

Det gynnade annonsförsäljaren Google. Ju fler användare på nätet, desto fler annonser ser de. Större närvaro ger mer data om hur annonserna kan skräddarsys. Fler varor och tjänster som förmedlas via nätet ger Google nya marknader. Därför vill Google behålla nätet som det är, och lobbar för nätneutralitet och svaga lagar kring upphovsrätt.

Tidningarna råkade illa ut. De ville nå en större publik och gav bort sitt material på nätet. Då de tog betalt för innehållet på papper, så bytte läsarna förstås. Reklamutbudet på nätet är enormt och beroende av utbud och efterfrågan, så tidningarnas intäkter föll ihop.

Film, TV och förlagen har haft mer andrum. Vilket genomslag kommer Amazon, Netflix och web-TV få? Levine pekar i några reportage på att det står och väger just nu.

För Levine handlar nätpolitik om marknadsekonomi mot anarki. Kreativ skapelse har omvandlats till digitalt innehåll som mellanhänder och teknikföretag indirekt erbjuder som komplement till bredbandet eller mediaspelaren. Hur skapandet finansieras spelar roll för innehållet. Reklam-TV gav grunda program för att tilltala en bred publik, kabel-TV skapade nischprogram som ”Mad Men”.

Det finns stora ekonomiska intressen på båda sidorna, visar Levine, och det framkommer sällan. Fast företag i allmänhet omvandlar gärna andras varor och tjänster till komplement till sina egna. Microsoft gjorde så med IBM:s PC, så mjukvaran blev central istället för hårdvaran.

Det är ett problem, enligt Levine, att skyddstiderna är för långa och skadestånden för höga. Svepande lagar ger en chimär av skydd. Teknikföretagen och mellanhänderna måste tjäna på att respektera upphovsrätten, istället för att se mellan fingrarna. Det är på gång ett skifte; Microsoft tjänar pengar på prenumerationer till Xbox Live och spel, inte på spelkonsolen.

Levine förordar ”blanket licenses”, en klumpersättning på bredband eller mediaspelare genom överenskommelser med lagstiftarens stöd. Fungerar det på en större skala över internet? Kanske, men tidigare fanns det en begränsad mängd innehåll på ett begränsat antal medier. Då var det lättare att hålla reda på hur mycket varje rättighetsinnehavare skulle ha. Troligen är olika lösningar lämpliga för olika branscher.

Levine är en rutinerad skribent med gott om spänstiga åsikter i ämnet och reportagen är välskrivna. Free Ride är ett konstruktivt inlägg, även om det inte finns några enkla lösningar på hur vi laga ett trasigt internet.

Waldemar Ingdahl
VD tankesmedjan Eudoxa
www.internationalpropertyrightsindex.org

13

Kommentarer

  1. Bredbandsskatt och mellanhandsansvar. Inte mycket nytt under solen här. Fast det var ju uppfriskande att Levine medger att det är en dålig idé att börja strida med sina kunder genom att stämma dem på fantasisummor.

  2. Scary Devil Monastery

    Förvånande att Levine har missat den centrala tesen i marknaden – nämligen att den per definition bestäms av tillgång och efterfrågan och att modellen måste anpassas efter verkligheten.

    Extremt förvånande att en skribent för ”Wired” missar detaljen att den här striden är lika gammal som tryckpressen och alltid har slutat på samma sätt. I slutänden har man ett batteri värdelösa lagar utan implementationsmöjlighet och den nya teknologin marscherar oförtrutet vidare.

    Jag är säker på att man kommer att se ”bredbandsskatt” liksom mediaskatt på bordet även framöver, men det är en sällsynt usel lösning på ett icke-problem.

    Det som är problemet är att en industri som har skurit guld med täljkniv i ett halvt århundrade nu håller på att se sig själv i en framtida roll där de likt gamla tidens grovsmeder får förändra sin affärsmodell för att passa i det moderna samhället eller se sig själva förpassade till små och föga lönande nischer på marknaden.

    Vi vet redan empiriskt hur det bör gå. I slutänden tvingas den industrin, allt för sent, till kovändning på en femöring vilket 9 av 10 av de stora aktörerna på marknaden vid den tidpunkten inte längre förmår och går omkull.

    Fram växer en nyare dynamisk marknad befolkad av hungriga konkurrenter med modeller som tillåter dem verka. Marknadens ekologi börjar utvecklas igen efter allt för långt upprätthållen konstgjord stagnation.

  3. Det är alltid svårt att som recensent debattera, boken brukar tala bättre för sig själv.

    Här är det intressant att rekommendera den historik som Levine har av internet. Jag delar hans tanke att det funnits många olika utvecklingsvägar för internet att ta. Tekniker marscherar sällan oförtrutet vidare genom historien. Teknikdeterminismen skymmer mycket av den mänskliga inblandning som styr utvecklingen, där teknik anpassas, glöms, blir återuppfunnen eller förändras.

    En bred läsekrets kommer nog ha nytta att läsa Levines tankar kring marknadsekonomins funktioner och förutsättningar. Till viss del kan jag dela hans oro för att dagens informella ekonomi inte fungerar, med en del paralleller till de tankar av Hernando de Soto som jag har tagit upp i tidigare artiklar. En bra illustration av det är i beskrivningen av dagstidningen Guardian, och scenen där kulturen ”kör på restbatteriet”.

    Några delar är problematiska, i diskussionen mellan upphovsrätten som naturrätt eller privilegium (den franska respektive amerikanska tanken) lutar Levine mer mot naturrätten. Åtminstone är det bra att han utreder frågan.

  4. En rättelse.

    Lagen från 1998 som recensionen tar upp är förstås DMCA, Digital Millennium Copyright Act, och ingen annan.

  5. Scary Devil Monastery

    Då begår Levine ett mycket tungt tankefel – ”Upphovsrätten” som naturrätt betraktat kan bara antas om det är just uphovsmannaskapet – rätten att stå som fader till ett verk – som saken gäller.

    Men man kan inte betrakta ”ägandeskap” av information som förankrat i det fysiska universum eller inom naturen. Ägandeskap och kontroll av information är en privilegiefråga, eller rättare sagt, en laga inskränkning av äganderätt. Där har Friedman en mycket starkare logisk position.

    Att utgå ifrån den positionen när man beskriver en marknadsmodell har lika stor praktisk bas som planekonomin. Med samma kusliga paralelldragning mellan en förutsatt – men felaktig – beskrivning av människans och samhällets ”naturliga” tillstånd och vad som enligt den förutsättningen borde vara en gångbar ekonomisk modell.

    En marknadsmodell byggd på principen av informationskontroll i ett samhälle där masskommunikationsmedia existerar är helt enkelt inte funktionellt. Upphovsrätten – eller rättare sagt, ”Copyright” – är den moderna tidens kommunism. Dödsdömd från början men försedd med konstgjord andning av starka politiska intressen.

    • Nya smarta affärsmodeller kommer snart ersätta upphovsrätten. OK, säger Levine, men varför utvecklas inte dessa smarta affärsmodeller? Ser vi oss omkring så känns internet fortfarande rätt omoget och talet om att internet ska mogna har funnits sedan 90-talet utan att något skett. Den affärsmodell som Levine fortfarande ser dominera är Napster, att göra affärer av andras innehåll.

      • Hej Waldemar, det är nog så som jag tidigare sagt; att det kommer bli mkt svårt om inte omöjligt att känna de grova pengar som underh.ind. tidigare gjort, det får man nog hacka i sig.
        Apropå Napstermodellen, det är väl den du och många andra lever av här på nätet dvs herrelösa åsikter och pengar.

      • Menar du att inget hänt på internet sen 90-talet? :)

  6. Vi får väl se. En modell som Levine inte tar upp i boken, men som diskuterats i debatten är att ISP:er, teleoperatörer, företag som Google och Apple etc. skulle köpa upp alla rättigheter och sedan leverera innehåll som en del av sin tjänst. Det finns problem med den sortens lösning, skulle ett sådant bud på innehåll accepteras och skulle tjänste- och teknikföretagen vilja komma med ett sådant bud?

  7. @Kjell

    Den fråga som är tänkvärd ur boken ”Free Ride” är hur det läget på internet kommer att se ut.

    • ..Waldemar, ibland blir man tvungen att skjuta budbäraren.
      Vad önskar den där Levine egentligen, han används ju som slagträ av båda sidorna i debatten,
      Alla inser väl idag att man inte kommer tjäna de pengar man har gjort tidigare, om vi önskar ett ”fritt internet”, sådant är tekniksprånget, sorry, några sitter med svarte petter.
      Att vår Per här på Netopia önskar ngt annat det står väl klart.

  8. En rättelse. Lagen från 1998 som tas upp i recensionen är Digital Millennium Copyright Act, DMCA, och inget annat.

  9. You are my inhalation, I have few web logs and rarely run out from post cfeekddaebbe

Kommentera artikeln