ACTA underskrivet av Sverige, trots protesterna

Stormarna duggar tätt i den digitala debatten, förra veckan var det de amerikanska lagförslagen SOPA och PIPA som ledde till protester, bland annat stängde Wikipedia och några andra nättjänster sina sajter under ett dygn. Denna vecka är det istället ACTA-debatten som vaknat till liv igen, med bland annat demonstrationer på gatorna i Warszawa. Kritiken mot ACTA är egentligen mest spekulationer kring vad som skulle kunna hända: att tullen måste beslagta mp3-spelare eller att teleoperatörer måste övervaka abonnenternas trafik. Det står i stark kontrast till vad avtalets formuleringar konkret innebär. Sveriges hållning i förhandlingarna har varit att stödja avtalet men med minsta möjliga förändringar i svensk rätt. Det är en bra och ansvarsfull hållning, rentav så att ingen protesterade när Justitiedepartementet presenterade saken på ett möte i höstas och då var ändå organisationer som IT&Telekomföretagen och Föreningen för en fri informationsinfrastruktur på plats, det vill säga knappast upphovsrättens mest hårdnackade förespråkare. I praktiken krävs bara en mindre ändring av varumärkeslagen för Sveriges del (så att inte bara den som äger varumärket kan anmäla intrång), enligt Justitiedepartementets uppgifter till Aftonbladet.

Problemet med ACTA är istället hemlighetsmakeriet kring förhandlingarna som gett upphov till alla dessa spekulationer. EU-parlamentet har inte haft insyn i överläggningarna, innehållet i avtalet var länge hemligt även för ledamöterna, delar av processen har haft obefogad tidspress med mera.Allt detta ger intryck av att avtalet innehåller saker som inte tål dagens ljus och det är förstås långt ifrån vad vi förknippar med god demokrati och fri åsiktsbildning. Delvis är detta en krock mellan det demokratiska systemets krav på transparens och tydligt ansvar å ena sidan, och diplomatins känsliga och tystlåtna arbetssätt som kräver förtroende och slutenhet. Båda är nödvändiga och i det här fallet är krocken tydlig. Debatten visar att diplomatin måste vänja sig vid krav på större transparens. Saken avslöjar också en del om EU:s struktur, maktspelet mellan kommissionen och parlamentet. I alla händelser så pekar debatten på ACTA brister. Efterdebatten får avgöra hur detta kan undvikas framöver.

Veckan som gick bjöd också på ett nytt filmavtal, en stor händelse i svenskt kulturliv. Den största nyheten var att kravet på exklusiva biografpremiärer togs bort. Kritiken mot den s k fönsterpolitiken har varit stark, både från filmproducenter och telekomaktörerna. Med det nya avtalet blir det istället marknadens aktörer som avgör om en film ska få biopremiär eller ej. Mitt tips är att så gott som alla filmare ändå kommer att välja att gå upp exklusivt på bio efter som det uppmärksamhetsvärde som en biopremiär ger lyfter filmen i alla visningsfönster. Det betyder att den som förespråkar t ex lanseringar på VOD-tjänster måste upp till bevis om hur nätet kan ge motsvarande marknadsföringsvärden. Hittills har det mest varit floskler om tillgänglighet och virala effekter, den som vill får tro på det men från och med nästa år är det skarpt läge. Netopia ser fram emot den utvecklingen med stor spänning.

8

Kommentarer

  1. ”Näää… ACTA-avtalet ändrar inte på någonting, vi looovar!”

    Märkligt att upphovslobbyn kämpar som deras liv berodde på det för att baxa igenom ACTA, om det nu ändå inte ändrar på någonting.

    HAX har en bra sammanställning om varför vi ska akta oss för ACTA. För säkerhets skull klistrar jag in det här också:

    Jag skall försöka fatta mig så kort som möjligt. Men detta kan ändå bli en rätt lång text. Om du håller ut till slutet – då kan jag lova att bjuda på en riktigt god karamell, när vi når dit.

    i) ACTA-avtalets andra kapitels andra sektion heter ”Civil Enforcement”. Det handlar i stort sett om att alla avtalets parter måste ha lagar liknande den hårt kritiserade, integritetskränkande och rättsosäkra svenska IPRED-lagen. Även om denna lag tyvärr redan finns i Sverige – så innebär ACTA-avtalet att vi inte kan avskaffa den. IPRED-lagen går att skärpa på en kafferast, men inte att avskaffa. Så länge ACTA-avtalet gäller har IPRED-lagen starkare skydd än våra grundlagar.

    Avtalstexten är utformad på ett sådant sätt – till exempel vad gäller insamling av information kring upphovsrättsbrott – att det är mycket troligt att den svenska IPRED-lagen måste skärpas. Vilket i sin tur kommer att leda till ökad övervakning.

    ii) Andra kapitlets sektion tre handlar om ”Boarder Measures” – det vill säga tullens uppgifter och befogenheter. Detta avsnitt innehåller mycket som är problematiskt, till exempel vad gäller (lagliga) generiska läkemedel. Du kan läsa mer om detta om du följer denna länk.

    Jag tänker dock skjuta in mig på en annan sak. Via läckor vet vi att man under förhandlingarna om ACTA har diskuterat att kontrollera resenärers bagage, datorer, MP3-spelare m.m. i jakten på upphovsrättsskyddat material. Detta väckte, när uppgiften läckte ut, stor uppmärksamhet och idén fick mycket kritik.

    Den slutliga texten säger att ett land ”may exclude” sådana åtgärder mot enskilda resenärer. Man får alltså låta bli att rota i folks bagage och datafiler, om man verkligen inte vill. Men är inte detta en skrivning som utgår från att sådana kontroller skall vara normaltillståndet?

    iii) Sektion 2:4 heter ”Criminal Enforcement” och är, i allt väsentligt IPRED2 – det vill säga den utvidgning av IPRED-lagen som EU-Kommissionen inte har vågat lägga fram på egen hand. (Vi vet att den finns i kommissionens skrivbordslådor.)

    En nyhet här är att polisen skall jaga fildelare utan att någon upphovsrättsinnehavare behöver ha anmält att något upphovsrättsbrott har skett. Fängelse och böter skall vara föreskrivet i straffskalan.

    Förutom att detta är uppseendeväckande i sig – så är det fullständigt hårresande att ett internationellt handelsavtal som ACTA – framförhandlat av byråkrater, i hemlighet, med upphovsrättslobbyn vid bordet – skall reglera vår straffrätt och våra straffsatser. Så får det helt enkelt inte gå till i en demokrati.

    iv) I andra kapitlets fjärde sektion lyfter man även fram vad som skall vara att betrakta som till exempel illegal fildelning. Man talar här om ”kommersiell skala”, vilket är ett oerhört diffust begrepp. Rimligen borde man istället fokusera på något mer konkret, till exempel på ”kommersiellt uppsåt”.

    Så här: Om du fildelar en låt med fyra vänner – då har du ingen aning om vilken den totala, samlade spridningen kommer att bli. Bortom ditt inflytande kan den flytande gränsen för kommersiell skala lätt passerats, utan att det var din avsikt. Här riskerar alltså privatpersoner att råka illa ut, utan att ens vara medvetna om risken. Kommersiellt syfte eller uppsåt är i vart fall något som rör källan för spridningen och som är möjligt att bedöma i en domstol.

    Just denna formulering är en ständig källa till konflikter i EU, inte bara vad gäller ACTA.

    v) Sektion fem av ACTA-avtalet fokuserar på ”digital miljö”. Här finns massor av konstiga, tveksamma och problematiska formuleringar. Jag tänker fokusera på några få saker.

    Det skall vara olagligt att gå runt kopieringsskydd och att tillhandahålla utrustning som gör detta möjligt. Vilket är något som irriterar mig. Jag är så förbannat trött på till exempel e-böcker som bara kan läsas med Adobes (kassa) e-bokläsare på min dator och inte på mina andra digitala enheter. Och på musik som inte kan kopieras över till mina olika musikspelande prylar. Jag betraktar helt enkelt sådana filer som defekta. Och nu skall det alltså bli olagligt att fixa så att sådana filer blir användbara.

    Det skall till och med bli olagligt att ändra viss information inne i filer som man har köpt för eget bruk.

    vi) Vi nöjer oss med att göra ett godtyckligt nedslag i kapitel tre: Man understryker att förfalskade varor och utrustning som har använts för varuförfalskning eller fildelning skall förstöras på ett miljövänligt sätt. Oh. Tack för omtanken.

    vii) I kapitel fem introduceras vi för ACTA-Kommittén. Det vill säga den grupp som skall bestämma över ACTA. Här finns regler som inte ens skulle vara acceptabla i en bostadsrättsförening eller en klubb för frimärkssamlare.

    ACTA-Kommittén tillåts utveckla och göra tillägg i ACTA-avtalet, på eget mandat. (Dock nämner man inte med ett ord vilka förändringar det kan bli tal om – så det kan, på fullt allvar, handla om vad som helst.)

    Men inte nog med det. ”The Committee may amend the rules and procedures.”

    Men för i helvete! Man förväntar sig alltså att medlemsstaternas parlament och Europaparlamentet skall anta ett synnerligen tveksamt handelsavtal med lagstiftande konsekvenser – och så skall ACTA-Kommittén i efterhand kunna ändra på vad som helst, om den känner för det. Utan någon störande demokratisk process.

    Så kan man för fan inte göra!

    vii) Låt mig så avsluta med den utlovade karamellen. Vi hoppar tillbaka till ACTA-avtalet förord – dess ”preamble”. Här finner vi följande svävande formulering…

    ”Desiring to promote cooperation between service providers and rights holders to address relevant infringements in the digital environment;”

    Denna mening är en av förklaringarna till att EU-Kommissionen (och andra) för djur och djävlar inte vill lämna ut någon som helst dokumentation från de förhandlingar som ledde fram till ACTA-avtalet. Men via läckor vet vi hur det ligger till.

    I en tidigare variant av ACTA-avtalet fanns det som kallas ”three strikes” – enkelt uttryck avstängning av fildelare och andra från internet. När den informationen läckte ut ledde det till upprörda protester. Så man plockade bort formuleringen. Samtidigt plockade man in den ovan återgivna texten i förordet. Det vore fel att inte bli misstänksam.

    Denna text är i praktiken en uppmaning om att göra internetoperatörerna till nöjesindustrins nätpoliser.

    Vilket, för övrigt, är något som en del länder gärna skulle vilja se i sin lagstiftning. Med ACTA får de en förevändning att ta just det steget.

    Om detta sker, då undergrävs den gällande lagstiftning som säger att nätoperatörerna inte är ansvariga för den trafik som deras användare sänder i deras kablar. (På samma sätt som Posten inte är ansvarig för olagligheter som skrivs och sänds i vanliga kuvert i postgången.) Man kringgår alltså en bra lag med ett skumt handelsavtal, ACTA.

    Om nätoperatörerna tvingas bli nätpoliser, då kan det bli fråga om att stänga av användare, att blockera siter, att censurera websidor och till och med att stoppa länkar till film, musik, tv-inslag, webfilmer, tidningartiklar och icke önskvärd information så fort nöjes- och medieindustrin knäpper med fingrarna. Detta utan rättslig prövning – och därmed också utan någon formell möjlighet att överklaga.

    Det är helt oacceptabelt. Och det kommer naturligtvis att leda till nya, stenhårda användarvillkor för alla oss som till exempel bloggar, twittrar, facebookar, lägger upp Youtube-filmer och sänder e-post. Vi kommer dessutom att bli tvungna att ålägga oss en rätt omfattande självcensur, om vi vill vara kvar på nätet.

    Och även om vi helt bortser från denna omdiskuterade punkt – så är ACTA-avtalet helt förkastligt av så många andra skäl, som du ser ovan.

  2. ACTA-bloggen har också gjort en bra sammanställning av de huvudsakliga skälen varför ACTA böra förkastas. Läs gärna texten, men sammanfattningsvis är det fyra punkter:

    1. Utomrättsliga samarbeten mellan privata aktörer och internetleverantörernas roll
    2. Avtalets inverkan på handeln med och tillgången till generiska läkemedel
    3. Straffrättsliga förfaranden, definitionen av kommersiell verksamhet och dess effekter för grundläggande rättigheter.
    4. Strider mot rådande EU-lagstiftning (EU acquis) och EU:s åtaganden gällande mänskliga – och medborgerliga rättigheter

    En sammanställning av vilka som fått vara med att påverka avtalet är också intressant. Om någon undrar är det är 90% industrilobby.

  3. Motståndet mot ACTA växer lavinartat. Vill du veta vad just du kan göra för att hjälpa till att stoppa ACTA, kolla in http://www.stopacta.info

  4. Scary Devil Monastery

    Per Strömbäck, nu får du ge dig – ACTA har läckt ut och innehållet är lika illa eller värre än vad vi befarade. Att kontrollören för de juridiska processerna kring ACTA avgick i protest över att ens behöva befatta sig med eländet borde tala sitt tydliga språk.

    Och vad sedan gäller ACTAs innehåll så är det så pass groteskt att det liknar ett skämt.

    Martin’s utdrag ovan tangerar de värsta punkterna men beskriver inte i ord och mening exakt vad konsekvensen blir:

    1) Svensk lag gällande ”utrustning ämnad till att förbigå kopieringsskydd” är av lagen begränsad på ett sådant sätt att den blir acceptabel.

    ACTA saknar alla sådana provisioner så att det blir faktiskt olagligt att inneha en helt vanlig PC med fullt fungerande operativsystem under ACTA, då detta är allt som krävs för att uppfylla kraven!

    Jag har letat förgäves efter text i ACTA som skulle undanta vissa instrument som exempelvis dator, OS, webbläsare, kommandotolk, eller rent allmän administrativ behörighet över elektronisk hårdvara. Jag har inte hittat någon. Hade ACTA tillämpats i verkliga livet och inte i merpart digitalt hade ekvivalenten varit ett förbud mot att inneha bland annat en fungerande tunga.

    2) ”Fair Use” avskaffas i princip helt. Då man måste kringgå kopieringsskydd för att ta en backup av media för sig själv, vänner och bekanta blev detta i ett slag fullständigt olagligt.

    3) Brott mot ovan kräver enligt ACTA fängelsestraff och böter av de mest särartade slag. Alltså blir en av de rent konkret tvingane påföljderna av ACTA att en svensk familjefar om han tar en kopia av en CD-skiva till sin son ett fängelsestraff som är tyngre än om han hade ägnat sig åt vissa typer av misshandel. Med en bötespåföljd värre än vad något nu existerande straff under svensk strafflag kan ge.

    Och det här är bara de reélla och ofrånkomliga kraven av vad ACTA ställer i ynka två paragrafer. Det blir värre.

    Vad mer är – detta kommer inte att gå ut över piratkopiering alls. Däremot kommer det påverka gemene man på ett allomfattande och otroligt påträngande sätt.

    Om du ville tvinga Svensson att börja använda piratmetodik så är ACTA rätt väg, Per.

    Du är smart nog att förstå detta så frågan är varför du kläcker ur dig en sådan samling goja som ovan?

    • ”Du är smart nog att förstå detta så frågan är varför du kläcker ur dig en sådan samling goja som ovan?”

      Det svaret är ju rätt givet – han får betalt för det.

      • Scary Devil Monastery

        Nej, om Strömbäck är en lobbyist – vilket han är – så får han betalt för att leverera spin och propaganda.

        Men många av hans kommentarer på senare tid – exempelvis gällande ACTA här – ligger på samma nivå som det idoga tjatandet hos en femåring som vägrar förstå varför han inte kan få en rymdraket. Osökt kommer jag till minnes en gammal monty Python-sketch där en man som försöker köpa ett ”Argument” slutar upp i en debatt med John Cleese som går ut på att de kastar ”Yes it is!” och ”No it’s not!” på varandra et ad nauseam.

        Anledningen att han gör på det viset är naturligtvis att det faktiskt inte går att försvara ACTA med förnuftiga argument – man måste försöka tjata igenom det på samma sätt som en gammaldags begagnad bil-säljare försöker valsa igenom affären innan kunden upptäcker att det tilltänkta köpet saknar hjul och motor.

        • Jag lyckades få ur Per en kommentar här på bloggen för ett tag sedan (för han är, enligt egen utsago, ”sin egen chef”). Efter det verkar det dock vara tillbaka till förhållningsreglerna från PR-byrån om att inte kommentera någonting här på bloggen.

          En gansks självklar strategi egentligen, när det inte finns några som helst hållbara argument att komma med.

  5. Jag såg att det nu information om ACTA på regeringens hemsida: http://www.regeringen.se/sb/d/9338/a/185244

Kommentera artikeln