Problemet med Datalagringslagen

Idag beslutade riksdagen att införa den nya Datalagringslagen i Sverige. Centern hade en svår sits med regeringsansvaret som krockar med ett stämmobeslut att rösta nej till datalagring, men i o m  att Socialdemokraterna röstade för så gick det igenom oavsett C. Det finns säkert mycket att analysera kring den parlamentariska situationen, men det får andra göra. Själva lagen är som väntat kritiserad av de som tycker att all form av reglering hotar friheten på nätet. Det är samma ramsa som vi har hört många gånger tidigare och analysen haltar, staten är inte nödvändigtvis ett hot mot den enskilde och frihet är inte något absolut (den enes frihet kan vara den andres ofrihet). Det är egentligen banalt. Det är också mer eller mindre banalt att lagar behöver anpassas till nya tider och ny teknik. I takt med att allt större delar av samhällslivet omfattas av internetmiljön så behöver reglerna utvecklas. Nya problem kräver nya lösningar. I det perspektivet är det inte konstigt att samhället behöver funktioner för att hantera brott på nätet och som vanligt handlar det om att reglera vilka skyldigheter mellanhänderna – telebolagen som tillhandahåller länken mellan det fysiska och det digitala – ska ha. Att rättssystemet under vissa omständigheter behöver få information av telebolagen om t ex från vilken dator ett dataintrång i en bank skett är viktigt för att kunna utreda brott. Det viktiga är att det sker på ett rättssäkert sätt, med tydliga regler och säkerhetsmekanismer. Därför behövs lagar som bestämmer vilka uppgifter som ska lämnas ut, till vem och under vilka omständigheter. Ergo Datalagringslagen.

Problemet med Datalagringsdirektivet är ett annat: att privat kommunikation har samma status som annan datatrafik. Att spara information över vem som ringt till vem är inte samma sak som att avlyssna samtalen. Att spara information om vilken dator som har kopplat upp sig mot vilken server när och vilken sorts data som skickats (mail, filer, video etc) är inte samma sak som att övervaka innehållet i trafiken. Det är en viktig distinktion. Men det är stor skillnad på mail, chatt och röstsamtal (oavsett om det är telefoni eller t ex Skype) och annan datatrafik. Det förra är som utgångspunkt privat kommunikation och måste ha ett starkt skydd. Det senare, all annan datatrafik, är mindre problematiskt. Det handlar ofta om datorer som kommunicerar med andra datorer och även datatrafik från riktiga personer handlar inte på samma sätt om verkliga yttranden och privat kommunikation, utan snarare om t ex fildelning. Brott som cyberattacker sker i form av datatrafik, inte ord. Den tekniska utvecklingen med IP-telefoni och sociala medier gör den distinktionen mer otydlig. Icke desto mindre blir det en viktig fråga för lagstiftaren framöver att stärka skyddet för privat kommunikation, yttrandefrihet och möjligheten att uttala sig  anonymt, samtidigt som man inför tydligare regler för själva datatrafiken.

16

Kommentarer

  1. Något som förvånar mig är att det är delar av Centern som går emot. Det borde vara FP som enligt tradition och gammal vana (och eventuellt också ideologi – som är ovanligt inom politiken idag) skulle skydda frihet under ansvar. De var inte ens emot FRA om jag kommer ihåg rätt. Detta ska vara våra liberaler? Undrar varför folk röstar på s.k. populistpartier när fullkomligt normala ideal inte finns bland de etablerade? I och med detta så hamnar vi i klass med Nordkorea, Saudi och gamla Öst när det gäller förtroendebrist för sina invånare enligt min åsikt. Skulle det inte vara lättare att faktiskt representera sina invånare i enlighet med representativ demokrati? Då försvinner ju problemet med att ingen håller med staten? Man kan bara hoppas att man kan använda datalagringen till att ringa polisen och anmäla när man fått ett virus i datorn. Eftersom det kan anses som skadegörelse eller intrång, beroende på virus, så borde det kunna utredas efter det att lagen träder i kraft. Då förutsätter jag givetvis att den enskilde har lika stor rätt till en lag som skivbolag och bokförlag?

  2. ”I takt med att allt större delar av samhällslivet omfattas av internetmiljön så behöver reglerna utvecklas. Nya problem kräver nya lösningar.”

    Med DLD förvandlas allas mobiltelefoner till statliga spårsändare. Information om allas geografiska position lagras och görs tillgänglig för staten. Jag vet inte vilket exakt problemet är som är tänkt att lösas (erfarenhet från Tyskland visar att datalagring har en fullständigt försumbar effekt på andelen uppklarade brott), men jag kan hålla med om att lösningen sannerligen är ny.

    Tänk om man får 30 år sedan föreslagit att alla människors skulle varit tvungna att identifiera sig när de skulle skicka ett brev, att deras närvaro på postkontoret noterades, tillsammans med mottagerens identitet. Det hade givitvis blivit ett ramaskri.

    Men på Internet är vilken integritetskränkande massövervakning som helst ok. Det är ju ändå inte på riktigt. Där behöver man inte bry sig om grundläggande principer som att människor som inte är misstänkta för något brott inte ska utsättas för tvångsåtgärder som övervakning och registrering.

    ”Det senare, all annan datatrafik, är mindre problematiskt. Det handlar ofta om datorer som kommunicerar med andra datorer och även datatrafik från riktiga personer handlar inte på samma sätt om verkliga yttranden och privat kommunikation, utan snarare om t ex fildelning.”

    Iaktta spindoktorn Per i sitt esse! Fildelning är inte kommunikation, det är ”datatrafik”. Fildelning omfattas inte av yttrandefriheten. Fildelning är inte ens privat kommunikation.

    Och för fildelningen behövs det ”tydliga regler”. Vilka regler då Per? Övervakning, censur, blockering och avstängning månne?

    Privat kommunikation ska bara skyddas om den sker via vissa av staten godkända protokoll, menar du? Om jag skickar filer via SMTP (epost) är det privat kommunikation, men om jag skickar dem via Bittorrent (fildelning) så är det inte privat kommunikation.

    Även om man köper denna bisarra, vinklade idé så kvarstår dock problemet: om viss trafik från min dator ska förbjudas så måste ALL trafik från min dator genomsökas. För att avgöra vilken trafik som sker via otillåtna protokoll måste ALL trafik genomsökas ner på paketnivå. Så om du menar allvar med att det du definierar som privat kommunikation ska skyddas från övervakning så faller hela din idé, ty enda möjligheten att skilja det ena från det andra är att övervaka ALLT!

    Du kan inte både ha kakan och äta den, Per. Tyvärr.

    • Per Strömbäck

      Hmm, håller du inte med om att kommunikation mellan människor är viktigare att skydda än datorer som kommunicerar med varandra om t ex virusdefinitioner? Jag erkänner ju de praktiska problem som du pekar på, men det är lika orimligt att räkna all trafik som privat kommunikation. Det samma gäller offentliga publiceringar t ex fildelning. Att skicka filer via e-post kan nog upphovsrättsligt räknas som spridning till ”familj och närmaste vänkrets”, dvs tillåtet – men det beror lite på hur många man skickar till..

      • Få se om jag har förstått det här rätt. Om inte all kommunikation är utav en privat natur så är det helt i sin ordning att man bereder polisen tillgång till alla kommunikations-anslutningar inklusive de privata?

        För att ge ett konkret exempel, säg att jag har en sk FTP-server som jag endast har delat ut användar-konton till min närmaste vänkrets för att dela med mig av lite filer. Oavsett vilka filer som ligger på den borde det vara privata för mig och mina vänner? Om det nu skulle hända att det ligger en dvd kopia på denna FTP. När övergår det från att vara privat till offentlig distribution?

        1. När någon skvallrar om sitt konto till FTP-servern?
        2. När någon bryter sig in medelst hacking?
        3. Någon av mina vänner laddar upp kopian utan min kännedom och någon annan av mina vänner har ”moraliska” betänkligheter så att denna anmäler?
        4… ja jag kan hålla på en stund…

      • Scary Devil Monastery

        Per, nu finns det då inte några möjligheter att konstatera om det rör sig om ”privat” natur eller offentligt. Annars hade du rätt.

        Men nu gäller det datalagring – datalagringen kan inte fungera på annat sätt än att det inte spelar någon roll om kommunikationen är av privat natur eller ej. Du filmas så att säga både när du går på dass och när du rör dig offentligt.

        Därmed blir den ohållbara och oundvikliga bieffekten att allmänheten övervakas i samtliga sina kommunikationer. Vad mer är, den elektroniska övervakningen i form av positionering blir ekvivalenten av en elektronisk fotboja. Som att inte kunna röra sig offentligt utan att tvingas identifiera sig vid varje gathörn.

        Sedan bör och skall all kommunikation mellan datorer i grund vara sekretesskyddad. Du talar om exemplet kommunikation i form av virusdefinitioner – inser du att det som då kommuniceras i exakta detaljer blir vilket skydd som en av datorerna helt saknar?

        säkerhetsmedvetna antivirustillverkare känner till den saken vilket är anledningen att överföringen av antivirusdefinitioner och uppdateringar sker krypterat.

        Och nej. Kopieringsrätten är rätt klar med hur ett verk kan spridas. Aningen befängt blir det så att jag kan ta med min uppbackade samling av inhandlad media, ge bort kopior till varje person på jobbet, varje person jag har hälsat på på puben och varje person i min bekantskapskrets eller släkt – och jag är fullt laglig, även om jag har delat ut ett tusen verk till tre hundra personer.

        Men sprider jag ett verk till tre personer via bittorrent är jag en brottsling? Den tanken är mer än bara aningen befängd.

  3. Per, jag vet att du fått förhållningsregler från PR-firman att inte delta i kommentarsdiskussionerna på bloggen. Här är likväl en fråga jag tänker ställa till dig tills jag får svar på den:

    Om Peter Sunde är en parasit när hans Flattr tar 10% för att förmedla pengar till artister och upphovsmän, vad är då dina uppdragsgivare som tar 95%?

  4. Hur många gånger ska man behöva säga det innan du fattar, Per: Samma lagar som gäller AFK gäller även på nätet! Nätet är inte oreglerat.

    Skillnaden är att f.o.m. 1/5 behöver vi visa idkort när vi går utanför dörren, skicka dagens färdplan till myndigheterna och tala om vem vi har träffat och var.

  5. ”Det förra är som utgångspunkt privat kommunikation och måste ha ett starkt skydd. Det senare, all annan datatrafik, är mindre problematiskt. ”

    Men ge dig. Om jag skriver en kommentar till en väns status på facebook = privat kommunikation. Om jag postar en bild på facebook = fildelning. Hur har du tänkt dig? HUR, för tusende gången, ska man skilja ut privat kommunikation från t ex fildelning ur datatrafik utan att övervaka trafiken? Förbjuda vissa protokoll? Slänga ut babyn med badvattnet? Jaja, inga medel är för grova för dig och dina arbetsgivare.

  6. Scary Devil Monastery

    Jag satt på riksdagens åhörarläktare när debatten gick. Vad jag hörde från proponenterna fick mig att bokstavligen talat hålla mig fast med allt mer vitnande knogar i rent raseri.

    Först kom Elin Lundberg (S) med argument liknande dem man hör från flashback-troll av sämre klass. Om jag hade några förhoppningar kvar om att debatter på riksdagsgolvet hade en högre standard än sandlådans så grusades de redan där.

    Implicerat var att den som värnar sin rätt til privatliv måste vara för brottslingars rätt att verka. Att direktivet skulle rädda liv som annars gått till spillo och att den som betvivlade nyttan och nödvändigheten av det var medskyldig till brottet i fråga.

    För att understryka använde hon vad hon hade mage kalla en ”News Flash” – att datalagring hade använts för att fånga en massmördare i Frankrike. Nu råkar det vara känt att datalagring hade noll och intet med tillfångatagandet och identifikationen av den filuren att göra då han under flera år hade varit under direkt riktad övervakning av franska säkerhetsstyrkor.

    Hon stod alltså och for med direkt osanning uppsnappat från någon oseriös källa direkt på riksdagens talargolv. Värre ändå, valde ett sådant argument för att slagkraftigt redan från början marginalisera sin mer resonliga opponent i debatten.

    Sedan kom Johan Pehrson (FP) och drog under fem minuters tid ett argument jag enbart sett använt ett par gånger förut. En gång när jag lyssnade på ett gammalt tal av Erich Honecker om varför Östtysklands befolkning mådde mycket bättre av att ha STASI och allmän övervakning. Den andra gången jag sett argumentet var i den dystopiska novellen ”1984” där man beskriver det cirkulära argumentet varför ”Frihet är Slaveri”.

    En ”terrorist” är någon som med våldsmedel injagar skräck och fruktan i oskyldig civilbefolkning på ideologisk grund. enligt den definitionen satt jag i riksdagen och såg just en sådan proklamera varför det inte kan finnas verklig frihet om en valfrihet finns som ens tillåter folk göra ”fel” val.

    Jag är numera långt mer rädd för staten än vad jag är gentemot enstaka galningar med bomber. Onda män och terror har vi levt med i årtusenden. en stat där begreppet ”privatliv” skrivits bort ur lagen kan vi inte leva med.

    Vad Per missar med sitt långa utlägg – eller rättare sagt försöker omsorgsfullt att inte nämna – är att det inte finns något sätt att övervaka alla bara litet grann.

    En av de tyvärr oundvikliga effekterna av DLD är positioneringen. Din mobil blir, om den inte är avslagen eller i flygplansläge, en kontinuerlig spårsändare i statlig tjänst, exakt likt en elektronisk fotboja.

    De effekterna som enkelt går att undvika är, ironiskt nog, just de datalagringen är tänkta att komma åt. Det finns en uppsjö av anonymiseringstjänster att tillgå. decentraliserade lösningar som TOR finns också.

    För att täppa till de hålen måste man göra vad inte ens Kina har vågat sig på, nämligen avskaffa möjligheten till kryptering. Att kina inte har gjort detta ser man då den normale kinesiske dissidenten online fortfarande kan göra vad han vill.

    Varför Kina inte gör det är simpelt. Man kan inte särskilja krypterad trafik och därmed ej säkerställa om den är av godo eller ondo. De första offren till ett försök att blockera krypterad trafik blir inte kriminella utan banker, lagliga onlinetjänster och nyhetsöverföringar. Vill vi i ett slag bli ett U-land så är detta vägen vi går.

  7. Det är åtminstone väldigt tydligt vad Per och hans uppdragsgivare vill att DLD ska användas till: att sätta dit två miljoner svenskar som delar kultur med varandra.

  8. Scary Devil Monastery

    Och det här är inget ”Nytt problem” som kräver en ”Ny lösning” som Per antyder. Det är ett gammalt problem som man konstaterat inte har någon lösning vars utfall inte blir katastrofal.

    Nämligen att folk i allmänhet alltid har kommunicerat det som starka intressen, både privata och statliga, ej har velat se kommnuicerade.

    Pehrson argumenterar att det finns skillnad mellan Kina och Syrien och exempelvis Sverige. Något han kallar för en ”god stat”.

    En sådan konstruktion finns inte och har aldrig funnits i världshistorien. En stat kan vara släpphänt och tillåta frihet bland medborgarna. En stat kan vara ond. Men den ”goda staten” är en utopi vi inte har sett åtminstonde sedan Hammurabi skrev ned den första lagen.

    Att man antar Sverige kommer vara det första landet i världshistorien där central massregistrering av invånarna inte missbrukas grovt går långt utöver gränsen för vad som får betraktas som enbart naívt.

  9. Per.

    Så här kan man också se på saken om man är lite mer öppen för förändring och inte går i husses ledband…;-)

    http://www.idg.se/2.1085/1.439552/det-ar-en-mansklig-rattighet-att-vara-uppkopplad

  10. När andra säger saker bättre än en själv finns ingen anledning att säga mer än nödvändigt. Det räcker att läsa ovanstående kommentarer för att förstå varför DLD är galenskap och hur skrämmande Pers inställning är.

    Kan även lägga till ytterligare en kommentar, denna gång från DN: http://www.dn.se/ledare/signerat/datalagring-oforsvarligt-intrang-i-privat-sfar

  11. ”Det är också mer eller mindre banalt att lagar behöver anpassas till nya tider och ny teknik.”

    Det må så vara Per men det minsta man borde avkräva er förespråkare är väl en konsekvensanalys av hur den nya datalagringslagen kommer att påverka samhället? Nästan ingenstans ser jag varken en analys av nyttan med lagen eller vilka konsekvenser den kan få för samhället. Det enda man hör från ert håll är samma gamla floskler om att det är för att bekämpa grov brottslighet mm, men aldrig några bevis på att lagen verkligen gör någon nytta i praktiken.

    Vi kommer troligen även att få se en ändamålsglidning av datalagringslagen på sikt precis som kritikerna befarat. Förr eller senare kommer man att upptäcka att den nya lagen inte hjälper ett skvatt mot grov brottslighet vilket var syftet med lagen. Vad händer då? Antagligen kommer lagen att börja tillämpas på skitbrott som fildelning för att bättra på polisens statistik över uppklarade brott. Polisen kommer att uppmuntras att jaga Svenssons som är ”lättfångade” precis som man gör i andra sammanhang. Se Aftonbladets artikel nedan hur polisen i Sverige jobbar:

    http://bloggar.aftonbladet.se/polisgranskning/2012/03/darfor-jagas-%E2%80%9Dsvensson%E2%80%9D-och-inte-bovarna/

    Och Per, jag noterar att du oftast gömmer dig undan ditt eget kommentarsfält. Att synas i media med er propaganda för att vilseleda Svenssons verkar ni förespråkare lägga en ansenlig mängd arbetstid, pengar och energi på, men så fort någon kommer med saklig kritik mot er springer ni och gömmer er:)

  12. Själv blev jag censurerad. Utan stötande innehåll såvitt jag vet? Öppet forum eller vinklat?

  13. Ber om ursäkt, den dök upp, måste vart en bugg precis innan jag skrev.

Kommentera artikeln