Öppenheten är en hägring

Jag behövde inte tillstånd från något myndighet för att starta min internettjänst.

Det påståendet har jag hört ofta de senaste månaderna, det används som en illustration av internets förmenta öppenhet och något som måste värnas. Jag skriver förmenta, för det är en öppenhet med stora inskränkningar, men inte från byråkrater utan företag. Den entreprenör som vill erbjuda innehållstjänster över nätet är i praktiken ofta hänvisad till marknadsplatser som Facebook eller Appstore, där avtalen inte kan påverkas och där reglerna kan ändras med kort varsel. Den som öppnar en egen webbsida är beroende av Google-sökningar, men riskerar att svartlistas på oklara grunder vilket häromåret hände en svensk entreprenör som erbjöd krogrekommendationer. Tjänster som utmanar telekombolagens etablerade intäkter, t ex IP-telefoni som Skype, riskerar begränsningar i datatrafiken. Listan över konkurrensfrågorna kan göras lång.

Öppenheten är en hägring. Avsaknad av lagar och rättsordning är inte detsamma som öppenhet, i stället blir öppenheten på några få aktörers villkor. Då gynnar illusionen av öppenhet bara de starka aktörerna, inte nya företag, inte användarna och inte samhället.

Häromveckan hölls den uppmärksammade konferensen Stockholm Internet Forum med influgna deltagare från hela världen. Förutom nämnda citat duggade vackra ord om demokrati, yttrandefrihet och arabisk vår tätt från scenen, i stark kontrast till avslöjandet om Telias affärer med regimer som Vitryssland och Azerbajdzjan i SVT:s Uppdrag granskning samma dag. Och svenska Ericsson har sålt övervakningsutrustning till regimen i Syrien, vilket gjorde att diskussionen om att stoppa sådan export ekade ihålig. Särskilt när en syrisk demokratiaktivist frågade utrikesminister Bildt varför han lagt ett veto mot det EU-embargo som skulle stoppat den affären. Sedan dess har EU och USA trots allt infört ett exportförbud, men en viktig fråga är den om företagens kontra statens ansvar. Telias VD Lars Nyberg försvarade på DN Debatt Vitrysslandsaffären bland annat med att det bör vara politikens ansvar att ställa krav på regimerna, inte företagens. Samtidigt sa flera talare på Stockholm Internet Forum att företagen måste ta större ansvar. Risken för att frågor om mänskliga rättigheter blir någon annans problem är uppenbar.

Idén om avsaknad av rättstat som garanti för frihet och öppenhet är en återvändsgränd i den här debatten. Ändå idisslas den tesen i sammanhang som Stockholm Internet Forum. Det vore bättre att diskutera HUR en fungerande rättsstat ska se ut på nätet. Här kan demokratiska länder visa vägen. Alternativet är att dominerande aktörer oinskränkt gör affärer med diktaturer medan demokratins företrädare sjunger den falska öppenhetens lov. Just så kan dagsläget beskrivas, sorgligt nog.

Ett undantag är ironiskt nog Ipred-lagen, som nyligen fick grönt ljus från EU-domstolen. Den syftar som bekant till att begränsa olovlig spridning av upphovsrättsskyddat material och kräver två domstolsbeslut innan något skadestånd döms ut. Den kritiserades när den kom för tre år sen för integritetsproblem, men idag kan man konstatera att integritetshänsynen är mycket stark. Ingen abonnents identitet har ännu lämnats ut. Trots sina brister är Ipred-lagen ett fint exempel på hur en demokrati kan göra avvägningar mellan viktiga principer som kommit i konflikt. Så går det till i en rättsstat och en demokrati utan rättsstat är ingen demokrati.

(Denna text har också varit med i Netopias nyhetsbrev)

5

Kommentarer

  1. Per, ge oss ett citat från någon som menar att rättstaten inte ska gälla på Internet!

    Den centrala poängen från oss som förespråkar ett öppet och fritt Internet är ju precis det motsatta, nämligen att SAMMA lagar ska gälla på Internet som i resten av samhället.

    Det innebär att vi inte kan ha avslyssning av allas privata och förtroliga kommunikation, att vi inte kan tillåta censur eller ett avskaffande av budbärarimmunitet, meddelarskydd och så vidare.

    Vad gäller Ipred så är ju detta ett exempel på en nedmontering av rättstaten på just Internet. Var någonstans i samhället i övrigt har privata bolag större befogenhet än polisen att begära ut skyddade personuppgifter. Var någonstans i samhället i övrigt ges privata bolag möjligheten att agera privatpolis?

    Din retorik är så falsk, Per! Du vill montera ner rättstaten på nätet, inte stärka den!

  2. Återigen den gamla klassikern: ”Det tummas redan på nätneutralitet och brevhemlighet, därför bör de helt avskaffas”.

    Netopia är en repig skiva. Lägg ner.

  3. Scary Devil Monastery

    Samma lag bör gälla på internet som utanför.

    Det är tyvärr inte där stötestenen ligger. Stötestenen ligger på att vissa intressen blott alt för gärna ser att man i det stora hela avskaffar större delen av de medborgerliga rättigheter man åtnjuter i verkliga livet för att folk kommunicerar ”påoönskvärda sätt” på internet.

    Problemet, min gode Per, är att det du alltför ofta verkar fika efter verkar vara att som Wotan uttryckte det, du gärna vill kunna fuska för att övriga gör det.

    Det argumentet kommer man helt enkelt inte långt med oavsett hur man vecklar in det.

    Företagens fusk i egenregi blir INTE bättre bara för att en stat anger riktlinjer om för vems räkning man ”får” fuska.

  4. Oj det är så klassiskt. Man blandar ihop två saker för att få fram en retorisk poäng.

    En rättsstat förutsätter också frihet ifrån godtycke för den enskilda. Men upphovsrättens förespråkare för fram argument och förslag som leder till godtycke i behandlingen av den enskilda och dennes integritet.

  5. Detta gör väl ont i hjärtat på Per, går ju tvärt emot vad han vill skall ske på nätet.

    https://www.bof.nl/2012/05/08/netherlands-first-country-in-europe-with-net-neutrality/

Kommentera artikeln