”Priset du betalar för gratis”

De senaste dagarna har protesterna mot Instagrams föreslagna avtalsändringar varit högljudda. Flera har raderat sina bilder och konton hos tjänsten. Hashtaggen #boycottinstagram har använts flitigt på Twitter. Protesterna gällde föreslagna ändringar i rättigheterna kring hur användarnas bilder skulle få användas. Efter protesterna backar nu Instagram, avtalet var luddigt uttryckt och deras intentioner är inte i linje med hur det kan tolkas – att Instagram skulle få sälja vidare användarnas foton på samma sätt som en fotobank gör.

Men faktum kvarstår. Instagram är en del av det börsnoterade företaget Facebook som har press på sig att bli lönsamt. Instagram tar inte ut en avgift för användning av tjänsten. De vet nämligen att det inte finns något vi användare hellre vill ha än just ”gratis” tjänster där vi inte betalar med pengar. Istället försöker Instagram bygga upp en annan typ av tillgång som de sedan kan tjäna pengar på. I min bok Såld på nätet – Priset du betalar för gratis beskriver jag denna gratisproblematik och hur dagens internetekonomi till stor del är uppbyggd. Här följer ett utdrag ur den första delen av boken:

***

I vår jakt efter gratis produkter och tjänster har företag därför blivit tvungna att hitta andra vägar för ersättning än att ta betalt direkt i pengar. Annars har de inte en chans.

Men hur kan företag överleva utan att ta ordentligt betalt för sina tjänster och produkter? Har det bara att göra med att de får minskade kostnader? Till exempel är distributionskostnaden för en digital produkt nära noll. Eller har det även med annat att göra? Är företagen ute efter att tjäna pengar, gör inte många det bara för att det är roligt? Minskade kostnader kanske är en del av svaret men knappast hela. Och nej, företag gör inte saker bara för att det är roligt om det inte också finns en möjlighet att tjäna pengar (därmed inte sagt att det måste vara tråkigt att tjäna pengar, tvärtom).

Här kommer kanske något nytt. De tjänster du använder är inte gratis.

”Men Facebook är ju gratis, jag betalar ju inga pengar för att använda tjänsten”, sa en vän under en livlig diskussion vid middagsbordet en sen februarikväll. Diskussionen huruvida vi faktiskt betalar för något på nätet var i full gång. Det stämmer, du betalar inga pengar för att använda Facebook. Däremot betalar du med något annat, något som för många företag är ännu mer värt än pengar. Du betalar med din användardata, med information om dig själv. Det kan vara saker som dina intressen, åsikter, var du befinner dig geografiskt och dina kontaktuppgifter. Som vi ska se tar företag idag betalt i användardata istället för pengar, ofta utan att användaren är medveten om det. Vi tror att det är gratis och agerar därefter.

Användardata är en miljardindustri där företag utnyttjar datan på olika sätt för att till slut kunna omvandla våra gratisäventyr till reda pengar. Företagens ambition att tjäna pengar har inte ändrats, men sättet de kan göra det på har ändrats rejält sedan internet introducerades. Användardata har till och med blivit en egen industri där hela profiler säljs via automatiska auktioner varje sekund, dygnet runt, året om. På dataföretaget Exelates hemsida går det att läsa i stora bokstäver om deras produkt Datamarketplace att den ”kopplar ihop datasäljare med dataköpare säkert på den största globala marknadsplatsen för data”. Datan de syftar på är förstås data om dig och mig. Exelate är bara ett av de företag som växt fram under senare tid där användardata säljs genom auktioner till företag som vill använda den på olika sätt.

Det har gått så långt att World Economic Forum förutspår att personlig information kommer att bli en viktig naturtillgång framöver. ”Personlig information kommer att bli den nya oljan – en värdefull råvara för 2000-talet. Den kommer att växa till en helt ny typ av tillgång och beröra alla delar av samhället”, slår en rapport som släpptes under 2011 fast. I rapporten målar World Economic Forum upp sin vision av framtiden för persondata: ”Rent praktiskt kommer en persons data bli likställd med personens ’pengar’. Den kommer finnas på ett konto varifrån den kan kontrolleras, hanteras, växlas in och räknas precis på samma sätt som man gör med vanliga banktjänster idag. Tjänsterna kommer att fungera i ett globalt system där data kan köpas och säljas av olika organisationer och privatpersoner över hela världen.”

***

De kraftiga reaktionerna som följde från användare i fallet Instagram talar för att vi fortfarande inte är medvetna om vilka spelregler som gäller eller vet vad vi betalar med. Vi tror att gratis är just gratis. Detta är ett riskfyllt spel som kan få ett tråkigt slut för flera inblandade.

Men reaktionerna visar också att vi värnar vår personliga information. Vi har en smärtgräns. De senaste dagarnas diskussioner är därför bra. Spelreglerna tydliggörs för båda parter. Jag hoppas på fler framöver. Vi behöver bli medvetna om vad och hur mycket vi betalar för tjänsterna vi använder. Sedan är det upp till oss var och en att bestämma hur mycket vi är beredda att betala och i vilken valuta.

Fredrik Alverén
Internetexpert och föreläsare 

2

Kommentarer

  1. ”De kraftiga reaktionerna som följde från användare i fallet Instagram talar för att vi fortfarande inte är medvetna om vilka spelregler som gäller eller vet vad vi betalar med. ”

    De kraftiga reaktionerna visar väl precis det motsatta: nämligen att människor är väl medvetna om vilka spelregler som gäller och dessutom har en tydlig uppfattning om var gränsen går.

    Vad gäller företag kan människor rösta med fötterna. När Instagram går för långt slutar folk använda tjänsten en masse.

Kommentera artikeln