TPB AFK blev ett tomtebloss, ingen brandfackla

Nu har jag också sett den och jag måste säga att jag är en smula besviken. Hade laddat för en ny debatt, men den var ju mer ett tomtebloss än en brandfackla. Regissören Simon Klose har gjort ett stort nummer av att den är ett exempel på ett nytt sätt att producera film, utan traditionella mellanhänder (filmbolag). Men intäkterna från Kickstarter (drygt femtiotusen dollar) är en bråkdel av stödet från diverse filminstitutet och public service-företag: bara Svenska Filminstitutet ger två miljoner kronor, Nordisk film- och TV-fond 450 000 norska kronor och därutöver alltså norska och danska filmpolitikpengar och ett antal licensfinansierade tv-bolag. Om det är framtiden så liknar den väldigt mycket sjuttiotalets mediepolitik. Och om inte en film om The Pirate Bay kan crowd-fundas så är det svårt att se vem som ska lyckas. (Obs att Klose bad om 25 000 dollar på Kickstarter och fick mer än det dubbla, så på den punkten var det en stor framgång men det säger också något att han redan från början förväntade sig mindre än 10% av budgeten den vägen.)

Filmen då? Inte mycket nytt för oss som följde rättegångarna, men visst får tittaren lära känna de tre grundarna lite bättre (den fjärde åtalade, Carl Lundström får mycket litet utrymme i filmen). Intrycket är att Gottfrid Svartholm Warg och Fredrik Neij inte hade några storslagna politiska visioner med projektet, det var snarare Peter Sunde som tillförde den ideologiska dimensionen. Den senare är också den som klarat sig bäst genom hela historien, medan Warg och Neij flytt till Sydostasien och brottas med missbruksproblem reser Sunde runt och talar på fina konferenser om sitt nya projekt – åtminstone enligt den bild dokumentären förmedlar.

Det är märkligt att Klose utelämnar trions försök att sälja TPB för sextio miljoner kronor till den då okände finansmannen Hans Pandeya. Detta ledde till en stor svekdebatt och var bland annat förklaringen till att stödet från tillresta supportrar uteblev i Hovrätten, en fråga som diskuteras i filmen. Försäljningsförsöket raserade en gång för alla illusionen att The Pirate Bay var en ideell verksamhet och svär förstås mot filmens verklighetsbild, men i berättelsen om TPB:s uppgång och fall så är det en nyckelhändelse – som inte nämns med ett ord.

Eftersmaken är mest futtighet och sekundärskam, det är fullt av stammande, ofrivillig komik, grå rättssalar. Dråpligast är den stackars delgivningsmannen som skäms över sitt jobb. Hollywood-versionen av den här berättelsen lär ha rappare repliker, fastare blickar och snyggare kläder. Om någon studio vill köpa rättigheterna av Simon Klose, vill  säga…

9

Kommentarer

  1. ”Höhö, Klose försöker prova nåt nytt! Dömt att misslyckas, höhö!”

  2. ”Hollywood-versionen av den här berättelsen lär ha rappare repliker, fastare blickar och snyggare kläder.”

    Troligen och därmed också längre från verkligheten som så mycket annat massproducerat från Hollywood:) Jag håller med om att vissa händelser saknas i filmen men tyckte överlag att TPB AFK var en bra dokumentär. Den visar vanliga människor med fel och brister precis som i verkligheten utan en massa kosmetika. Den jäviga domaren och den mutade polisen lär vi aldrig få klarhet i. Dock ska vi komma ihåg att trots alla pengar upphovsrättsindustrin slösat på att missbruka Sveriges rättsapparat samt lobba igenom speciallagar som IPRED så lever TPB sajten vidare än idag och många betraktar männen bakom sajten som hjältar.

  3. Ifall man sätter lite perspektiv på det hela. Dessa fyra var(är?) så farliga för underhållningsindustrin att man öste ner resurser att få dem dömda. Och nu finns det en film som visar att de inte är brottsliga genier utan människor med en annorlunda livsåskådning.

    Det visar en liten skevhet i debatten där upphovsrättsinnehavarna är någon slags offer. De är det inte. Insikter som ”Det är inte rimligt att rättsväsendet har mer kraftfulla verktyg att bekämpa upphovsrättsbrott än brott som riktar sig mot människors integritet och trygghet.”[1] är på väg ikapp hela industrin.

    Lagstiftaren blundar för korruption och ger verktyg till jurister att jaga helt vanliga människor för deras upphovsrättsbrott med en lagstiftning som är avsedd för andra människor(de som har haft resurser för en tryck- och skiv-pressar). Dokumentären belyser detta. Lite mer tanke hos oberoende människor så börjar lagstiftningen att ändras till fördel för vanliga människor igen.

    [1] http://www.dn.se/debatt/tillsatt-en-natombudsman-och-stark-polisens-resurser

  4. Per Strömbäck säger det inte med så många ord men läser man mellan raderna kan man klart urskilja frustrationen över faktum att The Pirate Bay förfarande lever i högsta välmåga trots alla försök av Per Strömbäck‘s Amerikanska arbetsgivare att ta den offline

    Det måste vara en oerhörd prestigeförlust att man trots massor av $$ – suspekta rättegångar där domarna klart var jäviga och alla försök att hota och utpressa webbhotell och Internetoperatörer inte har lyckats med att ta The Pirate Bay offline

    Sajten visar fortfarande medelfingret åt Per Strömbäck och hans uppdragsgivare och den har gjort dem till åtlöje över hela världen

    • Håller med om din analys att TPB-fallet visar att rättssamhället i praktiken är satt ur spel på nätet. Till skillnad från dig anser jag att det är djupt problematiskt och att det är en mycket större fråga än upphovsrätt.

  5. Det framgår väl med all tydlighet att den bild av en organiserad affärsverksamhet som upphovsrättlobbyn försökt måla upp (och som den säkert själv tror på) är helt felaktig.

    Allt som någonsin fanns var några nördar som gjorde något de tyckte var kul och som blev något otroligt viktigt och revolutionerande för en massa människor.

    Att det går att dömas för medhjälp till upphovsrättsbrott, när huvudbrottet inte ens bevisats, det är inget annat än en rättsskandal. Dessutom är det solklart att Google begår samma brott miljarder gånger varje dag. Vi har ju faktiskt ingen DMCA i Sverige, vilket innebär att om Google tillgodoser allmänheten med länkar som möjliggör upphovsrättsintrång, ja då är de precis lika skyldiga som Gottfrid, Fredrik och Peter.

    • Det är mitt intryck också, att det var några nördar som gjorde ett roligt experiment som blev något mycket större än de hade trott. Men som jag skriver så är intrycket från dokumentären att det var Sunde som tillförde den ideologiska dimensionen. Ang Google så håller jag med om att de har väldigt mycket att svara för, genom sin annonsförsäljning tjänar de pengar på sådant som andra producerat utan att dela med sig av intäkterna. Gäller inte minst Youtube. Dock har Google ett system för att ta bort intrångsgörande material (man kan diskutera hur bra det fungerar) och det finns förstås en fråga om proportionalitet: TPB har nästan bara upphovsrättsskyddat material, hos Google är andelen betydligt lägre. Ojoj, här sitter jag och försvarar Google, kors i taket!

  6. @kjell

    Din lank laser samma som nan inmate pa MSNBC’s ”Lock Up”. …….”Kan inte at min sjal” …..laser jag som, din sjal har redan tagits bort!

    Sorry :)

Kommentera artikeln