If book, then

Den digitala boken diskuteras intensivt och det är bra för bokvärlden har en unik chans att lära av hur andra innehållsbranscher hanterat den digitala övergången. Nu finns ju digitala böcker, både e-böcker och ljudböcker, men de säljer inte alls i samma volymer i Sverige som på s k ”mogna marknader”. I USA lär e-boken vara det format som har störst omsättning, till och med större än inbundna böcker. Det beror åtminstone delvis på att Amazon har investerat så mycket i att bygga upp en fungerande butik och användarbas med läsplattor, även om det skett till priset av att en enda aktör fått en dominerande ställning (det liknar de nischmonopol som finns på sök, auktioner, radannonser med mera). Det är en fråga om tid innan Amazon öppnar i Sverige, se till exempel på hur en rad internationella filmtjänster öppnade i Sverige ungefär samtidigt i höstas. Den uppenbara frågan är hur den svenska bokbranschen förhåller sig till det.

Ett besläktat fenomen är att publiken börjar mixtra med innehållet när något blir digitalt. Remix-kultur kan det kallas och det uppträder i smått – till exempel att pausa direktsänd TV – och i stort – till exempel att klippa om filmer. I digitala kanaler kan remixade alster potentiellt nå en global publik. Inom dataspel är detta en integrerad del av affären, kärnan i Minecraft är spelarnas eget skapande, så vitt skilda spel som Stardoll och Battlefield Heroes handlar på olika sätt om att uttrycka sig genom kläder. Intäkterna
kommer genom försäljning av digitala plagg. I filmvärlden finns rikligt med användarskapat material och det blandas friskt med upphovsrättsintrång på YouTube, skillnaden är att det är Google och inte filmbranschen som tar hand om pengarna. Hur ska bokbranschen förhålla sig till det? Läsarna har redan börjat peta i texten, kan förlagen göra pengar på det? Eller blir det någon annan aktör som fångar den möjligheten?

Och vad är egentligen en bok? Vad har diktsamlingar, kokböcker, uppslagsverk och illustrerade barnböcker gemensamt förutom pärmar, trycksvärta och blad? Kan man alls tala om böcker? Det här sitter djupt, många (jag också!) tycker verkligen om böcker men det är dags att göra upp med boken som artefakt. Jag har själv gett upphov till två böcker (antologier), en tredje kommer senare i år (den har jag skrivit själv) – varför? För att boken har pondus och exklusivitet, den ger uppmärksamhet och öppnar dörrar. Men det är inte längre självklart att den är det bästa formatet för alla dessa olika sorters innehåll. Stalltipset är att fokusera på innehållet och kommersialisera det på olika sätt, där bokformatet är ett. Se på uppslagsverkens resa från Nationalencyklopedi via nittiotalets Encarta på CD-rom (digital skepnad) till dagens Wikipedia (användargenererat, åtminstone i teorin). Innehållet är för övrigt nära knutet till distributionen, de dataspel som säljs på plastskivor i askar är helt annorlunda än de man spelar på Facebook.

Det är inom bokbranschen den mest spännande digitala utvecklingen sker just nu. Imorgon torsdag kommer den italienska showen ”If book, then” till Stockholm. Där hoppas jag få fler ledtrådar till några av de här och andra frågor. Ses där!

0

Kommentarer

Kommentera artikeln