Author Archive

FN måste försvara medborgerliga rättigheter på internet

tisdag, december 4th, 2012

Computer Sweden rapporterar om ITU:s pågående konferens i Dubai. ITU är FN:s telekomorgan. Många länder uppges vilja öka ITU:s inflytande för att i nästa steg kunna införa olika slags reglering, i värsta fall inskränkningar i yttrandefriheten. Sverige och flera andra västländer driver linjen att reglementet inte ska utökas. Och visst skaver det när stater som Ryssland och några arabländer vill öka övervakningen. Samma tidnings ledare menar att ingen överstatlig förhandling kring internet ska ske, decentraliseringen ska värnas. Men konflikten står inte mellan övervakning och frihet, utan mellan demokrati och diktatur. Att demokratiska institutioner avstår från att reglera frågor kring internet, inklusive överstatliga frågor om brottsbekämpning och konkurrens, leder inte till demokrati och frihet. Tvärtom leder det till att andra aktörer bestämmer spelreglerna, utan demokratiskt inflytande, i första hand de dominerande nättjänsterna och teknikföretagen. Det har gång efter annan visat sig att dessa aktörers lojalitet med liberala  demokratiska ideal väger lätt i samröret med auktoritära regimer: Telia i fd Sovjetstaterna, Nokia-Siemens i Iran, Google i Kina, Ericsson i Syrien – listan kan göras lång. Det är en villfarelse att demokratiers abdikation från att reglera nätet befrämjar ideal som yttrande-, informations- och åsiktsfrihet. Istället bör de överstatliga funktionerna användas för att försvara demokratiska värden och fria digitala marknader. Motförslaget mot det ryska förslaget bör inte vara att avstå från reglering (det har inte hindrat någon diktatur från att förfölja sina medborgare), utan strikta krav på skydd för medborgerliga rättigheter och regler kring vilka brott som kan omfattas av ansvar för mellanhänder, där endast de som staterna är överens om ska ingå. Det blir en utmaning för FN-systemet, men det finns ingen bättre arena för att driva den frågan. Det är ingen enkel lindans, men att något är svårt är ett dåligt argument för att inte ens försöka.

Vad är integritet?

torsdag, november 29th, 2012

I dagarna publiceras en antologi om integritet av tankesmedjan Fores, läs gärna Waldemar Ingdahls recension här intill. Integritet är ett nyckelord i debatten om det digitala samhället, men vad betyder det? I många fall handlar det om statens insyn i våra privatliv, som i FRA-debatten eller i Torbjörn Tännsjös bok Privatliv (Fri Tanke, 2010). Lika ofta är det frågan om vilken information om oss själva vi avslöjar för andra, som i integritetsinställningarna i olika sociala nätverk. På senare tid har frågan om nätjättarnas kartläggning av användarna varit i fokus. Den som går tillbaka i tiden hittar integritetsdebatter om socialförsäkringssystem och bankdatabaser. Läs gärna Anders R Olsson och Cecilia Magnusson Sjöberg om detta här på Netopia.

Är svaret på alla dessa integritetsproblem detsamma? Eller varierar svaren? Anonymitet framförs ofta som patentlösning, men den som följt debatten om näthat och Anonymous ser anonymitetens baksida. Ibland framförs argumentet att vi har rätt att röra oss anonymt som vi vill i det vanliga samhället och att samma bör gälla på nätet. Men i det fysiska rummet är vi inte anonyma på samma sätt som på nätet, digital anonymitet motsvarar snarare att vara maskerad på stan (det är ingen slump att Anonymous använder Fawkes-masken som symbol).

Vårt öppna samhälle bygger på rättigheter och skyldigheter, institutioner och rättssäkerhet – snarare än maskerade identiteter och frånvaro av reglering. Det har sagts förr, men måste sägas många gånger till: anonymitet är inte integritet, rättsstat är inte övervakningssamhälle och teknisk öppenhet är inte detsamma som ett öppet samhälle.

Bokrecension: Integritet i en digital värld

torsdag, november 29th, 2012

Integritetsfrågan försvann efter FRA-debatten då det varken blev storebrorssamhälle eller anarki, skriver redaktör Jakop Dalunde i förordet till antologin Integritet i en digital värld – sju texter om individ och internet. Fores tar ett steg in i debatten om digitala frågor och har samlat några av de stora debattnamnen från då.

Ämnet är svårgripbart. Dalunde har gjort ett bra arbete med att göra texterna tydligare med en röd tråd genom boken. Det öppnar för fler läsare, annars förutsätter skribenterna att läsaren är väl insatt i den tidigare debatten.

Idéhistorikern Johan Norberg inleder med en historik över begreppet integritet, en rak utveckling från antiken till dagens liberala demokratier. Texten tar inte upp de konflikter som funnits runt integriteten även i öppna samhällen. Det hade gett mer handfasta råd för läsaren.

Författaren Isobel Hadley-Kamptz tar upp hur fri- och rättigheter utvecklas när det digitala och det fysiska smälter samman. Omständligt kommer hon fram till att integritet är en fråga om uppfattningar och konventioner. Integriteten finns mellan avskildhet och delaktighet. Givande läsning, men inte så uppseendeväckande slutsatser.

Nätdebattören Johanna Nylander konstaterar att personlig information blir viktigare  när tjänster blir personligt anpassade. Integritet borde vara en konkurrensfördel, snarare än något att friskriva sig ifrån. Påtvingad insamling löper risk för ändamålsglidningar. Tekniken glömmer inte, så Nylander har rätt i att integritet handlar om en förlåtande och frisinnad kultur på internet.

Var går gränserna? Framlidne Anders R. Olsson ansåg att integritet för privatlivet inte är samma som vi vill ha som medborgare. Det är bra att ta med till nationalekonomen Robert Östlings text. Integritetsparadoxen är att många ser integritet som viktigt, men få anstränger sig för den. Vi vet inte alla följder av att släppa ifrån oss personlig information. Myndigheterna måste ibland gå in och stoppa även frivillig informationsdelning. Östling gör en uppdelning mellan stat och företag, där staten sägs åtnjuta större förtroende. Fast vi vet kanske inte, som sagt, det fulla värdet av informationen som staten hindrar oss från att dela.

Teknikhistorikern Nina Wormbs berättar om att tekniken bytt karaktär flera gånger, och jämför med den första integritetsdebatten, Folk- och bostadsräkningen från 1970 och Datalagen som följde. Det är bättre att diskutera rättigheter i allmänhet än att särskilja det digitala. Korrekt, men inte så uppseendeväckande efter Arabvårens nätevangeliska brittsommar.

I antologins framblickande del blir det konflikt: Googles policychef Nicklas Lundblad mot historikern Rasmus Fleischer.

Lundblad anser att inställningen till datainsamling behöver förändras. I dag ska så lite data som möjligt samlas in för att analysera ett specifikt ändamål. Datainsamling ses ännu som något skadligt som individen inte kan överblicka. Den digitala ekonomins bränsle är information och regleringar som hindrar behandlingen av data kommer att påverka dess effektivitet. Hur uthållig är modellen? Data på nätet är ofta ostrukturerad och mängden växer. Det är viktigt att känna till syftet bakom sökningarna, annars kan resultaten feltolkas.

Fleischer ser omvandlingen av internet som en kris för den personliga sfären. Spotify ersatte Pirate Bay, Googles moln ersatte servern, Facebook ersatte RSS-läsaren. I det lägger han en värdering av vilket sorts internet som är att föredra. Det tidigare nätet var mer anonymt, fast det var mindre användarvänligt.

Integritet i en digital värld är tankeväckande men behöver en patch för att inte låsa in sig i tidigare standarder, protokoll och policy. Integritetsdebatten föll ifrån därför att standarder, trafikhantering och funktioner förändrades sömlöst med P2P-applikationer, mobilt bredband och appar. Nya idéer kom om nätets roll.

Den abstrakta synen på integritet ser inte de praktiska lösningarna över tid. Återkoppling, transparens och att upptäcka integritetens gränser är mer uthålligt för förändringar. Det kan leda till fler betalväggar eller att fler användare drar nytta av sin konsumentmakt.

Jämför det europeiska integritetsdirektivets centralstyrning med den relativa friheten i USA för intressenterna att lösa problem. Där behövdes inte lagstiftning utan konsumentmyndigheten FTC kunde få med Google och Facebook på ändringar och  göra uppföljningar de närmaste tjugo åren.

Waldemar Ingdahl

VD tankesmedjan Eudoxa
www.internationalpropertyrightsindex.org

E-boken och e-biblioteket

torsdag, oktober 4th, 2012

Med några dagars perspektiv på Bokmässan kan jag konstatera att intresset för e-boken växer och frågorna diskuteras mer intensivt än tidigare. Det är bra, bokbranschen har fortfarande chansen att ta sig igenom digitaliseringen bättre än några av de andra innehållsbranscherna, med bibehållet värde på innehållet. En viktig fråga är förstås den om e-boksläsare (läsplattor), utan tillräckligt stor publik med tillgång till tekniken kan e-boken inte lyfta. Det är möjligen detta biblioteken syftar på när de säger att e-bokslån kan hjälpa förlagen att utveckla e-boksmarknaden (mer om det strax). Men på de s k mogna e-boksmarknaderna, USA och Storbritannien, är det Amazon som har byggt upp marknaden med subventionerade läsplattor. Den kommersiella logiken bakom det är förstås att man sen kunnat göra vinst på att sälja själva innehållet, samma affärsidé som t ex tv-spelskonsolerna. Den stora frågan är förstås när Amazon kommer till Sverige. Tidigare har förlagen svarat att Sverige är ett för litet språk, men när nu både Netflix och HBO öppnar nättjänster för den svenska publiken så finns det anledning att se över den bedömningen. Vem blir första svenska aktör att samarbeta med Amazon?

E-boksmomsen är en annan central fråga, den är som bekant 25% – att jämföra med 6% för tryckta böcker. Det råder stor politisk enighet om att det bör vara samma momssats, men än så länge har det fastnat i EU-maskineriet. En rimlig fråga är förstås var gränsen för en bok går, vad är skillnaden på strömmade ljudböcker och podcasts? Eller interaktiva barnböcker och appar? Kanske är det den frågan som sysselsätter EU-tjänstemännen. Netopia är hur som helst övertygat om att de har löst svårare gränsdragningsproblem förut.

Och så var det det här med e-bokslånen. Biblioteken vill ha ett abonnemang där de kan ”välja fritt” vilka böcker de ska låna ut och betala en klumpsumma. Förlagen menar att oinskränkt utlåning tar bort förutsättningarna för den växande kommersiella e-boksmarknaden. Jag ställde frågan om vad för slags kompromiss som är tänkbar till Niclas Lindberg, Biblioteksföreningens generalsekreterare, men han svarade att han inte ser någon motsättning mellan skapande och spridning. Det är ju intressant, för jag tycker att just frågan om e-bokslånen är det perfekta exemplet på hur den obegränsade spridning som de digitala kanalerna erbjuder står i motsats till den exklusivitet som gör det möjligt att ta betalt för material och därmed att finansiera skapandet. Mitt förslag är den s k brittiska modellen, där biblioteken lånar ut e-böcker utan karens, men inte via sin hemsida utan låntagarna måste komma till själva biblioteket rent fysiskt. Det är förstås en begränsning av den digitala potentialen, men det var just det som var syftet. Och så får det fördelen att bibliotekarierna får ett möte med publiken och kan sprida sin kunskap om fler böcker som den kan tänkas vara intresserad av. Men det är ju bara min egen fundering, parterna är det som avgör den här saken.

Något ord också om Litteraturutredningen som presenterades på Bokmässan. Den bekymrar sig över det minskande läsandet bland barn och unga. Jag jobbar ju mycket med dataspel och kan inte låta bli att leka med tanken på om en offentlig utredning uttryckte samma bekymmer kring ungdomars spelande. Den stora frågan är förstås om läsandet minskar, det troliga är att läsandet ökar men bokläsandet minskar. Det är inte samma sak.

Anders R Olsson har gått bort

tisdag, september 25th, 2012

Anders R Olsson, känd för Netopias läsare genom sina krönikor, har gått bort. Hans arbete täcker många områden, men Netopia kände honom som landets skarpaste penna i integritets- och yttrandefrihetsfrågor. Dessa ämnen har varit högaktuella de senaste åren, men Anders R Olsson visade också att det är en fråga med historiska rötter och där hoten – inbillade eller verkliga – mot integriteten och yttrandefriheten har växlat. De begreppen används ofta som slagträ i debatten men Anders R Olsson tog dem på allvar och såg bortom förenklingarna. Hans texter kommer att vara aktuella länge, men vi hade behövt honom många år till. Anders R Olsson gick bort alldeles för tidigt.

För att hedra Anders R Olsson publicerar Volante hans kapitel ur antologin Myten om internet som gratis e-bok.

Läs gärna om Anders R Olssons Netopia-krönikor:

E-röstning lösning på problem som inte finns (december 2011)

Att sila mygg och svälja kameler (om yttrandefriheten och grundlagen, december 2010)

Begreppsförvirring förödande för integritetsdebatten (april 2010)

Läs också Anders R Olssons rapport för .SE-stiftelsen, om filtrering. ”Sökes: en teknisk lösning på ondskans problem

Bokrecension: Såld på nätet

fredag, september 21st, 2012

När du googlade för att komma hit, lade du ytterligare en pusselbit i det mönster du lämnar på nätet? Går det att säga något om dina köpvanor från dina surfvanor? Blir det internet som du kan se alltmer begränsat och omgärdat?

Fredrik Alverén marknadsför sin bok Såld på nätet – priset du betalar för gratis på ett tankeväckande sätt. Du får ett exemplar av boken gratis om du fyller i massor av data om dig själv på förlagets hemsida och godtar omfattande juridiska skrivelser om vad de får göra med dina uppgifter.

Resonemanget Alverén för är att inget på internet egentligen är gratis. Du kanske inte betalar med reda pengar, men du betalar med din privata information som kan användas av den egentlige kunden. De tankar som fanns om mikrobetalningar på nätet slog inte igenom, många användare går snarare igenom stora besvär för att få tjänster gratis. Det förstod de företag som byggde upp den sociala webben. De personliga uppgifter och digitala fotspår användaren lämnar blev en tillgång som företag erbjuder sin verkliga kund, annonsören. Informationen som matats in har användaren sedan inte någon kontroll över. Det ger perspektiv på varför EU-kommissionär Viviane Reding föreslog en ”rätt att glömmas bort” på internet.

Alverén skildrar hur informationen används i denna hemlighetsfulla miljö för att spåra närvaro på nätet och lägga pussel. Syftet är att skräddarsy annonser och erbjudanden med hjälp av algoritmer via nätet. Företagen får betalt för antal klick på annonsen, inte som tidigare medier efter uppskattningar av hur många läsare som har sett den. Reklam rör sig från konst till vetenskap.

Tjänsterna har förändrats. Google har gått från att visa det som många söker efter, till att visa vad sökmotorn räknar fram är viktigast för dig, beroende på dina tidigare sökningar. Resultaten för samma sökning skiljer sig åt från person till person. Risken finns att fastna i en filterbubbla som vi inte är medvetna om att vi gradvis bygger upp (se vidare i Är Google Internets Julius Caesar?).

Författaren är klok nog att inte använda modeord som Big data. Begreppet verkar ofta avse stora volymer data som företag antyder att det går att få ut mycket detaljerad information ur. Data på nätet är ofta ostrukturerad och växer ständigt. Det är viktigt att känna till syftet bakom sökningarna, annars kan de misstolkas. All utveckling inom Big data är beroende av att det blir billigare och lättare att lagra information. Det handlar inte bara om att installera ny teknik, utan även om nya arbetssätt.

Vi klickar oss dagligen förbi komplicerade avtal för att få använda tjänsterna. Boken försöker undersöka hur giltiga dessa slutanvändaravtal är. Vilket lands lagstiftning används och kan företagen ändra på dem hur ofta de vill? Avtalen har inte prövats rättsligt i en större omfattning.

Alverén menar att i dag kanske vår information är säker, men vad händer imorgon? Han har en poäng. Många av företagen har växt hastigt, de har sina användare som största tillgång och har ofta en outvecklad affärsmodell. Introduktionen av Facebook på börsen visar att de kommer bedömas efter andra måttstockar hädanefter. De tvingas gå från ”hur gör vi en cool grej?” till ”hur tjänar vi pengar på det här?” och det kan förändra hur handeln med personlig information går till.

Företag har alltid samlat in information om kunderna. För att göra trovärdiga bedömningar av nackdelar och fördelar kan inte nätdebatten bara handla om känslor. Där visar boken att det behövs mer tydlighet om hur nätet fungerar. Just nu saknar många användare kunskaperna om goda nätvanor, vilket kan slå tillbaka i dåligt genomtänkta lagar.

Såld på nätet är skriven på rak prosa och är inte så teknisk. Läsaren får mycket information, men när författaren ska ge exempel på hur den personliga informationen används svävar han ut. Exemplen är intressanta men kunde vara mer handfasta. Särskilt råden om hur man kan skydda sin information på nätet kan vara läsaren till hjälp för att lära sig mer om grundläggande IT-kunskap.

Waldemar Ingdahl
VD tankesmedjan Eudoxa
www.internationalpropertyrightsindex.org

Myten om öppenheten på Brännpunkt

fredag, augusti 31st, 2012

Idag skriver Pelle Snickars och jag på SvD Brännpunkt om Myten om öppenheten. Pelle Snickars är min redaktörskollega i den nyss utkomna antologin Myten om internet och öppenheten är en av myterna i boken. Öppenheten på internet hyllas ofta som en viktig del av nätets framgång och dessutom beskrivs det ibland som en demokratiseringsfaktor. Men man kan fråga sig vad ordet öppenhet egentligen betyder, öppenhet i teknisk mening har ju egentligen inget att göra med ett öppet samhälle: det förra handlar om att data kan färdas ohindrat i ledningarna, att man kan vidareutveckla mjukvara som någon annan producerat, att information i databaser är tillgänglig för utomstående mm. Men ett öppet samhälle handlar om yttrandefrihet, skydd från förföljelse, fria val och insyn i gemensamma institutioner. De bägge har bara ordet  gemensamt, ändå diskuteras de ofta som intimt förknippade, men den tekniska öppenheten kan lika gärna leda till ett mindre öppet samhälle. Jag har sagt det förr: samhället
behövs på nätet.

Många har efterfrågat exempel på den här ideologin, här är några:

Stockholm Internet Forum – konferens i våras om internet och demokratiutveckling

FN-resolution om internetfrihet och stödfond till nätaktivister

Thaher Pelaseyed och Marcin de Kaminski i Expressen om sociala medier i Iran

Gästbloggaren Geraldine Juarez på Cybernomer: ”Connectivity do[es] define the state of democracy of a society”

… listan kan förstås bli oändlig, se t ex En digital agenda för Sverige eller för all del debatten om ACTA.

För övrigt har vår bok fått mycket uppmärksamhet, här är ett axplock:

DN om nyhetsmediernas ekonomi: http://www.dn.se/kultur-noje/tidningarna-jagar-nya-satt-att-ta-betalt

Mariam Kirollos i DN, myten om twitter-revolutionen: http://www.dn.se/kultur-noje/det-kravs-mer-an-140-tecken-for-att-starta-en-revolution

Mariam i P1 Morgon: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=5231366

Ledare Corren http://www.corren.se/asikter/ledare/mecenater-ar-inte-losningen-6128464-artikel.aspx

Ledare Huvudstadsbladet http://hbl.fi/m18/2012-08-27/tudelning-pa-mediefaltet

Netopia önskar trevlig helg!

The Conference – bättre än Ted

onsdag, augusti 22nd, 2012

Netopia har besökt The Conference i Malmö: det är ett slags mötesplats för nya medier, starkt besjälad av teknikoptimism. Vad kunde då vara mera självklart än att Wireds brittiske redaktör Ben Hammersley är huvudtalare. Han är bara ett exempel på det stora inslaget av utländska talare i programmet, mycket ambitiöst – The Conference sannolikt den svenska konferens som har flest utländska talare i förhållande till antalet deltagare. Idag har jag bland annat lärt mig om P2P-bilpooler och kenyanska mobiler med fyrdubbla SIM-kort.

Ted är en tydlig förebild för arrangören Media Evolution och det får mig att tänka på Rob Levines beskrivning av Ted vid hans Sverige-besök i somras: ”Ted is like ’I’m so smart, you’re so smart” enligt Levine en typisk västkust-inställning, i motsats till hans egen intellektuella New York-miljö där debatt och kritik är det viktiga, det är tillåtet – rentav respektfullt – att kritisera varandras åsikter. The Conferences format balanserar på den gränsen och flera av programpunkterna hade mått bra av att låta åsikter och perspektiv kollidera istället för att bekräfta varandra. Men heder till arrangörerna och inte minst moderatorn Johanna Koljonen som både släppte fram och ställde egna kritiska frågor till Hammersley, som i sitt (väldigt bra och roliga) brandtal beskrev åhörarna som en utvald skara med insikter och kunskap om digital teknik med potential att frälsa världen och därmed en skyldighet att sprida budskapet. Jag ställde frågan om det inte finns några förlorare på den digitala utvecklingen och Hammersley medgav att världen inte blir ett paradis ”bara för att alla är på Facebook”, men att kunskap om digitala medier kan bidra till förändring. Fint så, innehållet är mest bra, men halleluja-stämningen blir snabbt för mycket.